skip to Main Content
Wallingatan 24 3 tr, 111 24 Stockholm
+46 (0)8-411 52 60
info@kemisamfundet.se

Kemihistoriska nämnden

Litteraturlista

Recenssioner:

Ulf Ellervik: Ond kemi. Berättelser om människor mord och molekyler. Fri Tanke Förlag, 2011, ISBN: 978-91-86061-30-2, 325 sidor. Cirkapris 219 kronor.

ond

En omistlig bok för alla kemilärare och många andra!
Ulf Ellervik, professor i bioorganisk kemi vid Lunds universitet, är en driven popularisator av naturvetenskapliga företeelser och sammanhang – framförallt förstås kemi. Läsarna av Kemivärlden Biotech Kemisk Tidskrift har under KEMINS ÅR 2011 kunnat ta del av hans infomativa och välskrivna artiklar.
I boken Ond kemi har Ellervik låtit de mörka aspekterna vara ledmotiv för djupdykningar i molekylernas värld. Äckliga dofter, kattpiss, franska ostar, ruttnande lik, svett, skunkar och tryffel presenteras alla med samma esprit. Kulturhistoriska glimtar, begripliga förklaringar och glimten i ögat karakteriserar texten. Gifter av olika slag, växter, svampar och droger ges därefter en utförlig behandling. Kemin i stridsgaser, bränder och explosioner likaså. Boken är rikt och relevant illustrerad i fyrfärgstryck. Alla kemiska föreningar som nämns, och de är många, presenteras med strukturformler i trevlig layout i marginalen.
För den bildningstörstande allmänheten, inklusive naturvetenskapligt intresserade gymnasister är Ellerviks bok en unik pärla. För lärare i kemi eller biologi på alla stadier från grundskola till universitet en källa till stimulans, breddning och fördjupning.
Ond kemi bör finnas i alla skolbibliotek.
Olle Matsson professor i kemi, Uppsala universitet

Thomas Kaiserfeld: Krigets salt. Sekel bokförlag, Lund, 2009. ISBN978-9185767-42-7. 193 kronor.
Konsten att tillverka och använda krut som explosivämne var känd i Kina redan för 2000 år sedan. I Europa började man använda krut i eldvapen någon gång på 1300-talet. Det första försöket att spränga sönder berg med krut gjordes i silvergruvan i Nasafjäll 1635. Krut består till 75 % av kaliumnitrat, resten är kolpulver och svavel. Även en i historia tämligen obildad person som undertecknad har sedan länge förstått att det under alla de krig som Sverige varit inblandat i, har gått åt massor av kaliumnitrat och att det inte var lättillgängligt – men förgängligt – eftersom det är mycket lättlösligt i vatten. Det innebär att det inte kan hämtas ur berggrunden. Hur man fick tag på denna nödvändiga vara är nu noggrant beskrivet av Thomas Kaiserfeld i Krigets salt.
Före 1914, när Haber-Boschmetoden gjorde det möjligt att omvandla luftens kväve – först till ammoniak och därefter till kaliumnitrat, framställdes kaliumnitrat ur jord som varit i kontakt med spillning från djur, urin, ruttnade växter och annat organiskt material. Sådan jord fanns under ladugårdar och andra uthus. Redan från Gustav Vasas tid omfattades dessa salpeterjordar av regalsrätt. Det var alltså en kunglig rättighet att när som helst komma och ta dem i anspråk för salpeterframställning och det var förbjudet för bönderna att gödsla med dem.
Salpeterlada på Jamtli i Östersund
Ladan kommer från byn Ottersgård i Lits socken och är uppförd omkring 1850. En salpeterlada fanns i varje by. Inne i ladan breddes ett lager dyjord ut. Det indränktes med urin under flera års tid. På så sätt fick man fram det råmaterial som sedan kokades i en stor kopparpanna till salpeter, ”saltbitterkokning”. I 1800-talets Jämtland var bönderna skyldiga att leverera salpeter till staten. Eventuellt överskott kunde man sälja. Allmänt upphörde salpetertillverk-ningen på landsbygden under 1890-talet.
Krigsmaktens stora behov av krut krävde att salpeterutvinningen organiserades och reglerades. Under mitten av 1600-talet inrättades ett indelningsverk för utvinningen av salpeter ur gödseljordar. Landet indelades i områden där salpeterutvinningen leddes av inspektörer. Salpetersjudare besökte gårdarna med jämna mellanrum och bönderna ålades att förse dem med ved till kokningen, mat och husrum för sjudare och deras hästar, samt hjälpa till med transporter. Ett stort problem med detta var att salpeterrika jordar fanns där det var brist på bränsle. Bönderna klagade över pålagorna men ändå bestod Indelningsverket för salpetersjuderi ända till 1805. Under mitten av 1700-talet inrättades ett system med salpeterlador där verksamheten bedrevs i form av manufakturer där privata intressenter med hjälp av lån och bidrag kunde upprätta och driva produktionsinrättningar. Det var ett sätt att tillvarata städernas avfall för salpeterutvinning. Om denna hemska hantering och om dem som utförde arbetet kan man läsa i Per Anders Fogelströms roman Vävarnas barn. Författaren har även gett ut Kommentarer och noter till Vävarnas barn.
Framställningen av salpeter, både i indelningsverket och i manufakturerna, kostade mycket pengar. Ändå fortsatte verksamheten år efter år, eftersom Krigskollegium ansåg att inhemsk
produktion var det säkraste sättet att trygga krigsmaktens behov av krut. I samband med salpeterutvinningen skedde en icke obetydlig kunskapsutveckling. Vid till mitten av 1700-talet förstod man inte vad salpeter var för någonting och man visste inte hur ämnet bildades i jorden. Det fanns föreställningar om att salpetern växte om de rätta betingelserna förelåg. Under senare delen av 1700-talet började man göra mer systematiska studier. Flera av den tidens främsta kemister intresserade sig för salpeter och dess framställning.
Även utanför Sveriges gränser studerades framställningsmetoder för salpeter. I Frankrike förstatligades salpeterproduktionen 1775 i syfte att minska beroendet av import från Indien. Den franska vetenskapsakademien var involverad i arbetet med att utarbeta framställningsmetoder. Ingen mindre än Antoine Lavoisier utsågs tillsammans med tre andra personer till inspektörer med uppdrag att experimentellt utveckla metoderna. I en skrift från 1776, som Lavoisier antas vara författare till, sägs att ” kemister ännu inte på något tillfredställande sätt lyckats fastställa principerna för salpetersyra, dess bakgrund och olika yttringar”. En beskrivning av hur salpeterlador bör byggas följde sedan. Den var i stort sett en översättning av det svenska Krigskollegiums instruktioner från 1747.
I Sverige fortsatte arbetet med att undersöka och beskriva salpeter och dess natur. Sven Rinman beskrev i Bergverkslexikon från 1788 salpeter som ett salt med beståndsdelar både från salpetersyra, som även fanns i luft, samt ett vegetabiliskt alkali. Tio år senare utgav kemisten Peter Jakob Hjelm två skrifter om salpeterframställning. En av dessa var en översättning av Lavoisiers beskrivning från 1777, som i sin tur i stort sett byggde på de äldre svenska instruktionerna för salpeterframställning. Så slöts cirkeln.
I slutet av 1700-talet fick de ökande kostnaderna för salpeterframställningen till följd att de stora salpeterladorna såväl som Indelningsverket för salpetersjuderi ifrågasattes. Instruktioner för byggande och drift av små salpeterlador på enskilda gårdar utarbetades och spreds. Bönderna fick ersättning i förhållande till levererad mängd salpeter. Från Indelningsverkets avskaffande 1805 till 1897 bedrevs salpeterframställning genom urlakning av jordar från sådana lador med efterföljande sjudning av luten.
Krigets salt är en uttömmande redogörelse för de politiska och ekonomiska övervägande som låg till grund för besluten om salpeterframställningen i Sverige från 1747 till 1897. Man får nya och goda insikter om hur Sverige styrdes under andra halvan av 1700-talet. Kunskapsutvecklingen, främst inom kemin, belyses liksom den inverkan den hade på det som rörde salpeterframställningen. Varje kapitel avslutas med en sammanfattning, vilket underlättar förståelsen av sammanhangen. Källorna är noggrant redovisade i fotnoter och samtliga källor är dessutom förtecknade i slutet av boken, som avslutas med ett välgjort register. Möjligen kan man tycka att boken hade kunnat bli mera lättläst om språket lättats upp. Särskilt i de första kapitlen är det ibland svårt att följa syftningar i de långa meningarna. Boken bör finnas tillgänglig i varje skolas naturvetenskapliga bibliotek. Med boken och alla dess litteraturhänvisningar som stöd kan kanske elever på gymnasiet finna ämnen till projektarbeten.
Monika Larsson
Läs också
Per Anders Fogelström: Vävarnas barn, Bonniers, 1981.
Per Anders Fogelström: Kommentarer och noter till Vävarnas barn, Bonniers, 1981

Listan är under uppbyggnad och kommer utökas.

***Översikts- och uppslagsverk***

Brock, William Hodson, The Fontana history of chemistry (London, 1992)

Ett av de bättre moderna översiktsverken.*

Carpenter, Kenneth J.,  Protein and energy: A study of changing ideas in nutrition (Cambridge: Cambridge UP., 1994)

En översikt från 1700-talet till våra dagar.*

Cole, William A., Chemical literature 1700-1860: A bibliography with annotations, detailed descriptions, comparisons and locations (London, 1990).

Bibliografisk översikt över äldre kemisk litteratur.*

Crosland, M. P., Historical studies in the language of chemistry (London, 1962).

En klassiker för den som är intresserad av det kemiska formelspråkets utveckling från alkemisk tid fram till slutet av 1800-talet.*

Enghag, Per, Jordens grundämnen och deras upptäckt, 3 volymer (Stockholm, 1998-2000)

Kunnigt, engagerad och lättillgängligt om de olika elementens upptäcktshistoria. Finns även i engelsk översättning, Encyclopedia of the elements (Weinheim, Chichester, 2004)*

Fruton, Joseph S., Molecules and life: Historical essays on the interplay of chemistry and biology (New York: Wiley-Interscience, 1972).

Pålitligt arbete om biokemins historia, skriven av en historiskt tränad biokemist.*

Hartley, Harold, Studies in the history of chemistry (Oxford, 1971).

Innehåller korta porträtt av några av kemins mer kända föregångsgestalter. Lättläst, men något ålderdomlig.*

Ihde, A. J., The development of modern chemistry (Dover, 1964).

Ett av de bättre översiktverken vad gäller den moderna kemins framväxt, tämligen fyllig också på 1800- och 1900-talet.*

Knight, David, Ideas in chemistry: A history of the science (London, 1992).

Innehåller tematiskt uppställda reflektioner (här några exempel på kapitelrubriker) kring kemins historia. Undviker den starka personcentrering som kan vara så vanlig inom mycken vetenskapshistoria. Knight är en kunnig och medryckande skribent.*

Laidler, K. J:, The world of physical chemistry (Oxford, 1993).*

Levere, Trevor H., Transforming matter: A History of chemistry from Alchemy to the Buckyball (Baltimore, 2001).

En kort, men samtidigt en av de bästa och klaraste sammanfattningarna av kemins historia.*

Laudan, Rachel, From mineralogy to geology: The foundations of a science, 1650-1830 (Chicago & London, 1987).*

Lundgren, A. & B. Bensaude-Vincent, Communicating chemistry: textbooks and their audiences, 1789-1939 (Canton, Mass., 1999).

Ett antal studier som med historiska exempel diskuterar läroböckernas betydelse för kemins utveckling.*

Mauskopf, Seymour (ed), Chemical sciences in the modern world (Philadelphia: Pennsylvania UP, 1993)

Ett antal läsvärda artiklar om kemin i den moderna världen under rubrikerna, praktik, kemisk industri och publika kontakter*

Partington, J. R., A history of chemistry 1-4 (London, 1979-72).

Absolut oundgänlig för information, mycket omfattande, men totalt oläsbar.*

Partington, J. R., A short history of chemistry (New York, 1989, First ed. 1939).

En kort föregångare till föregående.*

Russell, Colin, The history of valency (Leicester, 1971).

Standardverk om valensbegreppets utveckling.*

Servos, John W., Physical chemistry from Ostwald to Pauling : the making of a science in America (Princeton: Princeton UP, 1990).

Prisbelönt arbete, som också innehåller en god översikt over den fysikaliska kemins utveckling i Europa.*

Szabadvary F., History of analytical chemistry (Oxford, 1966).

Mycket besläktad med Partington, men innehåller mängder av värdefull information.*

Weeks, Mary Elvira & Henry M. Leicester, Discovery of the elements (7th revised ed.; Easton, Pa., 1968).

Ett klassiskt verk som beskriver upptäckten av ämne för ämne i det peridodiska systemet. Kan ersättas av Enhag.*

***Svensk kemihistoria***

Bernhard, C. G., Med Berzelius bland franska snillen och slocknade vulkaner (Wiken, 1985).

Underhållande om Berzelius’ franska resa i början av 1800-talet.*

Fors, Hjalmar, Mutual favours: The Social and Scientific Practice of Eighteenth-Century Swedish Chemistry (Uppsala, 2003).

Ett försök att med moderna historiska metoder beskriva samspel och nätverk mellan svenska kemister under 1700-talet.*

Lindroth, Sten, Svensk lärdomshistoria 1-4 (1975-1981).

Egentligen inte en kemihistoria, utan innehåller mycket mer. Avsnitten om kemin är dock den bästa introduktionen till svensk kemihistoria fram till och med Bergman.*

Olsson, Hugo, Kemiens historia i Sverige intill år 1800 (Uppsala, 1971).

Kan bäst karakteriseras som en svensk Partington (se ovan) men är inte lika omfattande.*

Tansjö, Levi, Från Lavoisier till Strindberg, Kemihistoriska föreläsningar

Boken är utgiven av Berzelius Sällskapet och under redaktion av Ingeborg Tansjö, Lars-Eric Jönsson, Jan Sandström och Jan Trofast. [pdf]*

***Kemisk industri***

  1. A. Campbell, The Chemical Industry (London, 1971).

Äldre standardverk som ger en god översikt over de huvudsakliga linjerna i den kemiska industrins historia.*

Ludwig Fritz Haber, The Chemical Industry during the Nineteenth Century: A Study of the Economic Aspect of Applied Chemistry in Europe and North America (Oxford, 1958).

Standardverk av den traditionella sorten vad gäller de två senaste århundradena. Innehållsrik och pålitligt. *

Ludwig Fritz Haber, The Chemical Industry 1900-1930: International Growth and Technological Change (Oxford: The Clarendon press, 1971).

Standardverk av den traditionella sorten vad gäller de två senaste århundradena. Innehållsrik och pålitligt. *

  1. F. Bud & G. K. Roberts, Science Versus Practice: Chemistry in Victorian Britain (Manchester: Manchester University Press, 1984).

En intressant fallstudie om konflikten mellan praktisk kemi och akademisk kemi under industrialismens tid i England.*

  1. A. Russell (ed.), Chemistry, Society and Environment: A New History of the British Chemical Industry (London: Royal college of chemistry, 2000).

Behandlar ur ett historiskt perspektiv den kemiska industrins miljökonsekvenser.*

John Beer, The Emergence of the German Dye Industry, Illinois studies in the social sciences 44 (Urbana: The university of Illinois press, 1959).

En numera klassisk studie som mycket diskuterar de sociala konsekvenserna av den kemiska industrins framväxt under 1800-talet.*

Anthony Travis, The Rainbow Makers: The Origins of the Synthetic Dyestuffs Industry in Western Europe (Bethlehem, 1993).

En insiktsfull studie over vad som många menar vara den kemiska industrins begynnelse.

***Biografier, svenska kemister***

**Svante Arrhenius**

Crawford, Elisabet, Arrhenius: From Ionic theory to the greenhouse effect (Science History Publications/USA, 1996).

Den mest innehållsrika och vederhäftigaste biografin över Sveriges första Nobelpristagare.*

**Jöns Jacob Berzelius**

Kring Berzelius finns det mycket litteratur. Förutom det material man kan finna i allmänna översiktsverk kan följande titlar nämnas.*

Jorpes, Erik, Jac. Berzelius: His Life and Work (1966)*

Frängsmyr, Tore & Evan Melhado (eds), Enlightenment Science in the Romantic Era: The Chemistry of Berzelius and its Cultural Setting (Cambridge, 1992).

Ett antal artiklar av internationella historiker, som sätter in Berzelius kemi och hans teorier i ett vidare kulturellt sammanhang*

Lundgren, Anders, Berzelius och den kemiska atomteorin (Uppsala, 1979).

En akademisk avhandling om Berzelius reaktioner på och utveckling av John Daltons atomteori.*

Melhado, Evan, Jacob Berzelius: The Emergence of his Chemical System (Madison, 1981).

En amerikansk akademisk avhandling som sätter fokus på Berzelius teorier och deras förhållande till den kemiska traditionen som härstammar från Lavoisier. Innehåller dessutom utförliga resonemang kring Torbern Bergmans kemi och Berzelius förhållande till honom.*

Söderbaum, H., Jac. Berzelius: Levnadsteckning 1-3 (Uppsala 1929-31).

Den klassiska biografin. Detaljrik, pålitlig och mycket användbar. Bygger mycket på Berzelius bevarade korrespondens, och följer honom tätt i spåren i strikt kronologi. Utförlig innehållsförteckning gör det lätt att hitta i texten.

Beträffande Berzelius finns flera utomordentliga utgåvor av hans korrespondens, vilka alltid är nöjsamma att ta del av.*

Söderbaum, H. (ed), Berzelius Bref (Uppsala, 1912-1961), Vol 1-6:2 & supplement 1-3, 17 volymer.*

Trofats, Jan (ed) Brevväxlingen mellan Jöns Jacob Berzelius och Carl Palmstedt, 3 vols (Stockholm, 1981-83).*

Trofast,Jan (ed.), Brevväxlingen mellan Herr Professoren Jac. Berzelius och hans Excellens H. G. Trolle Wachtmeister, 2 vols (Lund, 1998-2002).*

**Johan Gottlieb Gahn**

Trofast, Jan, Johan Gottlieb Gahn: En bortglömd storhet (Lund, 1996).

God introduktion till en de viktigaste, och mest bortglömda, kemisterna i svensk kemihistoria.

***Biografier, utländska kemister***

**John Dalton**

Greenaway, Frank, John Dalton and the atom (Ithaca, N.Y., Cornell UP, 1966).

Det enda standardverket om Daltons liv och verksamhet

**Humphry Davy**

Knight, David, Humphry Davy: Science and power (London, 1992).

Utomordentlig introduktion till Davy av en av Englands ledande kemihistoriker

*Michael Faraday*

Williams, L. Pearce, Michael Faraday: A biography (London, 1965)

Gedigen och massiv, men lite ålderdomlig

Cantor, G., Michael Faraday: Sandemanian and scientist (London, 1991)

Modernare än Williams, och med tonvikt på förhållandet mellan vetenskap och religion.

**Jospeh Louis Gay-Lussac**

Crosland, Maurice P.,  Gay-Lussac, scientist and bourgeois (Cambridge: Cambridge UP, 1978).

Pålitlig och traditionell biografi

**Antoine Laurent Lavoisier**

Donovan, Arthur, Antoine Lavoisier: Science, administration and revolution (Cambridge, 1993).

God introduktion till Lavoisiers liv och tänknade

Poirier, Jean-Pierre, Lavoisier: Chemist, Biologist, Economist (Philadelphia, 1996).

Som ovan men mer utförlig – den moderna standardbiografin över Lavoisier

**Justus von Liebig**

Brock, W. H., Justus von Liebig: The chemical gatekeeper (Cambridge, 1997).