Arrheniusplaketten till Berit Olofsson, Stockholms universitet
Berit Olofsson, född 1972, är professor i organisk kemi vid Stockholms universitet. Olofsson har en gedigen bakgrund som synteskemist och metodutvecklare. Hon disputerade vid KTH 2002 på ett arbete med fokus på asymmetrisk syntes av aminoalkoholer och fortsatte sedan med en postdoc på Bristol University, UK, hos Professor Varinder K. Aggarwal där hon fördjupade sig i metodutveckling och totalsyntes av naturprodukten (-)-Epibatidin. Väl hemma i Sverige igen etablerade hon en forskargrupp som på ett imponerande sätt utvecklat effektiva och mycket uppskattade syntesmetoder för hypervalenta jodreagens. Vidare har Olofsson utvecklat mer miljöanpassade metoder som möjliggör metallfria tillämpningsområden för dessa jodreagens och de har bland annat tillämpats vid totalsyntes av naturprodukter. Olofsson blev snabbt erkänd internationellt inom sitt forskningsområde och flertalet av hennes arbeten är mycket väl citerade. Olofsson har flera både nationella och internationella förtroendeuppdrag där hon bland annat blev invald som medlem i den mycket erkända tidskriften Angewandte Chemie’s international advisory board 2020.
Förutom att Olofsson etablerat sig som en internationell profil och expert på hypervalent jodkemi så har hon också tagit ett stort ansvar både vid Stockholms universitet där hon sedan 2019 har rollen som sektionsdekan för kemi men också nationellt genom att agera som expert och granskare för både Vetenskapsrådet och Universitetskanslerämbetet. Inom Svenska Kemistsamfundet har Berit Olofsson varit engagerad i Sektionen för organisk kemi som arrangerar Organikerdagarna, mötesplatsen för Sveriges kemister i organisk kemi. Sist men inte minst så visade Berit Olofsson vägen för övriga kemister i Sverige genom att på kort tid organisera tillverkning av handsprit som blev en stor bristvara under Covid-pandemins första skede. Berit inspirerade många runt om i landet med det initiativet.
Sammantaget är Berit Olofsson, en forskare som satt Sverige på den internationella kartan med sin forskning inom hypervalent jodkemi och samtidigt tagit stort ansvar för utvecklingen av organisk kemi i Sverige, en mycket lämplig mottagare av Arrhenius-plaketten.