Det finns en avgörande skillnad mellan det magiska tyget i H.C. Andersen-sagan Kejsarens nya kläder och homeopatiska preparat, skriver Ulf Ulfvarson, professor em. KTH. Läs mer här om helbrägdagörerskan Beda Wallin och hennes familjs roll i svensk homeopati.

Homeopatin uppfanns av den tyske läkaren Samuel Hahnemann (1755–1843). Hans antagande var att ett ämne som framkallar ett symptom hos en frisk människa, i starkt utspädd form, kan bota en sjuk människa med motsvarande symptom, “similia similibus curentur” (liknande bör med liknande botas).

Tillverkning av ett homeopatiskt preparat har rituella inslag. En ”urtinktur” av exempelvis ett växtextrakt i vatten ”dynamiseras” eller ”potentieras” genom en serie spädningar. Det finns flera skalor för att beskriva graden av utspädning, potentiering. D-skalan är vanlig. Första potensen, D1 = 10^-1  erhåller man genom att blanda en del urtinktur med 9 delar vatten och skaka lösningen ett bestämt antal gånger för hand för att ”frigöra de läkande krafterna”. Spädningen upprepas på samma sätt ett antal gånger. Exempelvis är D4 = 10^-4, dvs. spädning av 1 del urtinktur i 10 000 delar vatten. Enligt det homeopatiska antagandet blir preparatets läkande kraft större vid varje utspädning.

Som aktiv substans använde Samuel Hahnemann gärna extrakt av växten Belladonna, Nattskatta, en giftig potatisväxt. Växtsaften innehåller scopolamin och atropin. Antag att en fabrikant tillverkar ett homeopatiskt preparat med atropin. Atropin har molekylvikten 289. En urtinktur av 1 g atropin i 9 ml vatten innehåller NA/289 ≈ 2*10²¹ molekyler atropin, där NA är Avogadros konstant. Det betyder att 10 ml lösning med potens ≥D22 (10^-22) sannolikt inte innehåller några atropinmolekyler alls. För att ta atropin som exempel. Det kan idag analyseras med Ultra-Performance Liquid Chromatography – Tandem Mass Spectrometry med en detektionsgräns ≈ 0,1 ng/ml. Det betyder att atropin i homeopatiska preparat med potens ≥D10 (10^-10) inte kan detekteras. Vid tiden för åtalet av makarna Wallin – som ni kommer få läsa om nedan – var detektionsgränsen för bestämningen betydligt högre.

Homeopatiska produkter ska registreras vid Läkemedelsverket, som uppvisar en kluven inställning till deras värde. De betecknas som ”läkemedel”, samtidigt som myndigheten skriver att ”eventuell effekt inte bedöms” och föreskriver att ”något användningsområde inte får anges”.

I min barn- och ungdom bodde jag ett kvarter bort från den då riksbekanta kvacksalvaren Beda Wallin och hennes son Daniel Wallin, som tillverkade homeopatiska läkemedel. Så här gick mitt första möte med Beda Wallin till. Jag gick i småskolan och sommarlovet hade just börjat. Jag var utskickad att köpa mjölk livsmedelsaffären där vi bodde i villakvarteren runt Stenkullavägen på Stora Essingen. Före mig i butiken väntade några yngre kvinnor. Då inträdde en äldre gråhårig kvinna, iförd morgonrock och tofflor. De andra kunderna vek respektfullt åt sidan och hon blev genast artigt expedierad. När hon gått kom lågmält skvaller igång. Det var Beda Wallin, hördes det. Hon bodde alldeles närheten i en särskilt flott villa och var mycket rik, fick jag veta.

Nu vet jag mer om henne och hennes verksamhet. Beda Wallin (1877-1964) föddes i Sollefteå och var i ungdomen frälsningssoldat och vikarierade en tid som sjuksköterska. Hon upptäckte tidigt att hon fått en gåva ”från ovan” att med ”sina händers mystiska kraft” göra människor friska eller åtminstone bättre. Av och till hjälpte hon sjuka och fattiga människor.

År 1930 började hon på heltid med healing, homeopati och hypnos. Hon annonserade flitigt i dagspressen med texten: ”Råd och anvisningar för sjuka. Fri konsultation för obemedlade”. Det tilldrog sig snart myndigheternas intresse. Hon förhördes av polisen och år 1933 blev hon åtalad. Frikänd i rådhusrätten, blev hon efter överklagande fälld i hovrätten för ”obehörigt utövande av läkaryrket” och fick böta.

Hon lät sig inte avskräckas. Ett flertal rättegångar och fällningar följde. Hon blev försiktigare med vilka patienter hon behandlade och hur hon gjorde det. Strömmen av hjälpsökande till hennes mottagning bara ökade. Hon turnerade runt om i landet. Rikskänd, som hon var, kunde hon annonsera: ”Beda Wallin har mottagning”, följt av tid, plats och telefonnummer”. Ingen ytterligare information behövdes. År 1938 gav hon ut en bok med den frejdiga titeln: ”Genom en kvacksalverskas glasögon”.

Sonen Daniel Wallin (1909-1964) var anställd i moderns verksamhet och bodde i en villa intill moderns i mina barndomskvarter. År 1946 startade han och makan Ruth fabrikation av homeopatiska produkter. Koncentrationen av aktiv substans i potentierade homeopatiska produkter är mycket låg eller noll. Makarna Wallin föll för frestelsen att strunta i det arbetskrävande potentieringsförfarandet och började förpacka och sälja opotentierade piller till oförändrat pris. En medarbetare angav dem och år 1951 förhördes de av polisen.

De måtte inte ha förstått allvaret i anklagelserna utan erkände sitt beteende oförbehållsamt och uppgav att de slutat potentiera pillren redan ett halvår efter firmans start i december 1946.  De hade fått veta att även andra större företag i branschen handlade på samma sätt. De blev åtalade för bedrägeri. Ytterligare ett 10-tal personer med relation till paret Wallin blev åtalade.

”Pillerbluffen” var hett nyhetsstoff under flera år. Det kan tyckas märkligt att det är brottsligt att saluföra opotentierade piller eller lösningar, som ju inte går att skilja från potentierade, särskilt som potentierade inte får anges ha någon verkan.

Situationen vid rättegången med makarna Wallin sammanfattades av deras försvarare, advokat Einar van der Velde, i en intervju i Svenska Dagbladet: ”Jag vill inte moraliskt försvara makarna Wallins trafik, men man måste ifrågasätta om verkligen bedrägeri föreligger, när det ändå finns sakkunniga som hävdar att inte heller de potentierade homeopatpillrena har någon som helst betydelse som läkemedel. Möjligen kan makarnas förfaringssätt rubriceras som bedrägligt beteende, vilket då skulle ligga i att de utgett pillren som potentierade. (SvD 1951-07-27)

Daniel Wallin dömdes till 18 månaders straffarbete för grovt bedrägeri och falskdeklaration under synnerligen försvårande omständigheter. Hans maka Ruth Wallin dömdes för grovt bedrägeri till ett års straffarbete villkorligt utan övervakning. I hennes fall tog rätten förmodligen hänsyn till att paret hade en 7-årig son. Flera andra dömdes också till böter eller fängelse.

Rådhusrätten anförde i domskälen att ”oavsett om piller och tabletter, som vederbörligen potentierats enligt homeopatiska regler har värde som läkemedel eller inte, måste det anses att om köparna fått reda på att det var opotentierade piller de fått, skulle de inte at köpt varorna. Detta måste makarna Wallin ha insett.” (SvD 1952-01-05)

Beda Wallin dog vid 87 års ålder i januari 1964, respekterad i många kretsar och välbärgad. Sonen Daniel dog en för tidig död ett halvår efter sin mor, endast 55 år gammal.

Homeopatiska produkter med läkande kraft påminner om H.C. Andersens saga om Kejsarens nya kläder, inspirerad av en berättelse ur El Conde Lucanor av don Juan Manuel, publicerad år 1337. Två skräddare sydde kläder av ett magiskt tyg till kejsaren. Mindre begåvade människor kunde inte se tyget. När kejsaren uppträdde inför folket i sin nya mundering ville ingen visa sig mindre begåvad, så alla höll god min, tills ett barn utropade att kejsaren var naken.

Det finns en skillnad mellan det magiska tyget och de homeopatiska produkterna. Det magiska tyget lurade ingen utom kejsaren. De homeopatiska produkterna lurar alla som tror på dem, genom placeboeffekten. Mundus vult decipi.

Text: Ulf Ulfvarson, Tekn.dr. i kemisk teknologi, professor em. KTH