Ett litet dammkorn kan utvecklas till en hel planet. KARIN ÖBERG, astrokemist och professor på Harvard, kartlägger kemiska ämnen i planeternas barnkammare.
ETT MOLN AV gas och stoft, hundratals ljusår bort, föds en ny stjärna. Kring den unga stjärnan formar gas och damm en snurrande skiva där planeter så småningom bildas. Nära centrum är skivan glödande het, men längre ut sjunker temperaturen till knappt tio grader över absoluta nollpunkten. Trots den karga och kalla miljön är utkanten av dessa så kallade protoplanetära skivor fulla av intressant kemi. Där söker Karin Öberg, professor i astronomi vid Harvard university, efter svaren på frågor om hur livets första byggstenar skapas och varför planeter ser ut som de gör. SEDAN 2013 leder hon en grupp inom det lilla men växande fältet astrokemi. I gruppen arbetar kemister, fysiker och astronomer. – Det är de här stora frågorna som utgör lockelsen med astrokemi och det som skiljer astrokemi från kemi på jorden, säger Karin Öberg. En annan skillnad är avstånden. För att se vilka ämnen som finns flera hundra ljusår från jorden är astrokemisterna beroende av kraftfulla teleskop. De senaste åren har Karin Öberg lett det stora forskningsprojektet Maps, som använt Alma-teleskopet i norra Chile för att undersöka kemin i fem proplanetära skivor. Några kretsar kring stjärnor som liknar vår egen sol som ung. MED SITT NÄTVERK av 66 stora radioantenner har Alma gett helt nya möjligheter att fånga de svaga signaler som uppstår när molekyler roterar i den kalla rymden, och där varje ämne ger sitt unika radiospektrum. Forskningsprojektet har därför gett den hittills mest detaljerade bilden av vad som gömmer sig i planetskapande skivor. I höstas presenterades resultaten genom 20 vetenskapliga publikationer. – Det blev lite stressigare än vad jag hade tänkt, säger Karin Öberg. Två resultat tycker hon är extra spännande. Det ena är att de kemiska ämnena är väldigt ojämnt fördelade. Var i skivan en planet bildas kan därmed spela stor roll för dess framtida kemi. Den andra överraskningen är att bilderna avslöjar stora mängder cyanider av olika slag. – Vi visste att vi skulle hitta cyanider, men inte så mycket. Att gasen i skivorna är väldigt kolrik och syrefattig tror vi ger en optimal miljö för de här cyaniderna att bildas, men det är något vi ska undersöka vidare. Cyanider som vätecyanid är grunden till aminosyror – som kan kopplas till liv. Att cyanider är vanligt kan betyda att det finns förutsättningar för liv på många platser i rymden. Men för att vara säkra på det behöver Karin Öberg och hennes kollegor undersöka fler skivor.
ALLA FAKTORER SOM gjort att livet på jorden kunnat uppstå är inte klarlagda, men en viktig förutsättning är vatten. Även vatten finns det gott om i rymden. Efter vätgas och kolmonoxid är vatten universums vanligaste molekyl.
Här tog det tyvärr slut… Hela den här artikeln kan läsas i Kemisk Tidskrift nr 1 2022. Kemisk Tidskrift skickas ut till medlemmar i Svenska Kemisamfundet. Kemisk Tidskrift – Svenska Kemisamfundet
Läs mer om medlemskapet här: Medlemskap – Svenska Kemisamfundet
Text: Marie Alpman