Ett vanligt symptom på covid-19 är att luktsinnet tillfälligt försvinner. Organkemisten Henrik Sundén konstaterar att dofter av aldehyder är de som först kommer tillbaka.
Jag insjuknade i covid-19 under förra året och var en av de miljontals människor som drabbades av anosmi till följd av sjukdomen. Anosmi är en sammansättning av grekiskans an och osme och betyder ”utan lukt”.
All lukt var borta. Att stoppa näsan i en kruka med basilika och kraftigt inhalera via näsan var fruktlöst. Inte ett spår av den mustiga basilikadoft som utgörs av blandningen linalool och allylanisol och ett par andra ämnen.
Även ättika och dijonsenap kunde med lätthet sniffas utan obehag, vilket betydde att även det trigeminala sinnet hade blivit påverkat.
Luktsinnet är ett kemiskt sinne. Att bli av med luktsinnet är bedrövligt eftersom bland annat mat inte blir lika välsmakande och du inte längre kan känna lukten av dina älskade familjemedlemmar. Men för en kemist betyder det också att du inte längre kan känna lukter av kemikalier. Du kan alltså inte använda näsan som analysinstrument – det berömda Sniffs test.
Efter ett par veckor började möjligheten att känna lukt komma tillbaka. Den första lukt jag kunde känna var mandel. Mandellukten kom från en flytande tvål. Oftast använder man bensaldehyd för att efterlikna mandel.
Eftersom bensaldehyd är strukturellt närbesläktad med anis så var det rimligt att kunna känna även lukten av anis, tänkte jag. Och mycket riktigt – efter att ha stoppat näsan i en flaska pastis så kunde jag tydligt även känna anisdoften.
Vanillin är ytterligare en strukturellt närbesläktad aldehyd som jag nu kunde känna lukten av. Likaså kanel. Kaneldoften utgörs till stor del av kanelaldehyd. Lukterna av mandel, anis, vanilj och kanel består till stor del av aldehyder.
En aldehyd är en karbonylförening och förmodligen binder karbonyldelen av aldehyden ganska hårt till näsans luktreceptorer, kanske till och med via en kovalent interaktion med kvävet på någon aminosyra, genom att bilda en hemiaminal eller en imin (Schiffs bas). Detta är dock omtvistat och andra inbindningsmodeller för aldehyder har föreslagits.
Det tar tid för luktsinnet att repa sig. Nymalet kaffe är en av mina favoritdofter. Kaffe innehåller en rad föreningar – bland annat furfuryltiol – men när jag väl började känna lukten av malda bönor så var det inte den mustiga kaffedoften jag upplevde, utan en lukt som närmast kunde beskrivas som akvariefiskmat.
Att man får tillbaka luktsinnet och saker luktar fel kallas parosmi. Detta beror på att kopplingarna till de nervceller som skadats av coronaviruset till en början kan bli fel när de återskapas.
För att hjälpa hjärnan att återskapa luktsinnet kan det hjälpa att luktträna. Du övar dagligen på ett par dofter – det finns flera forum med information om detta på nätet. Att luktträning kan fungera för att rehabilitera luktsinnet stämmer nog. Luktkreatörer, så kallade ”näsor”, tränar dagligen för att utveckla sitt luktsinne och kan efter tio års träning känna bortemot 5 000 olika dofter.
Kanske är luktträning något som alla borde göra dagligen, för luktsinnet blir ofta sämre med åren. Luktträning är en form av hjärngympa som möjligen kan motverka detta. Jag tränar luktsinnet, visserligen sporadiskt, men det kan ha hjälpt. Nu luktar kaffe som det ska och näsan blir bättre för varje dag.
Text: Henrik Sundén, lektor i organisk kemi vid Göteborgs universitet och expert inom supramolekylära gelmaterial och organokatalys. Han är också medlem i redaktionsrådet för Kemisk Tidskrift.
Texten kommer ursprungligen från medlemstidningen Kemisk Tidskrift nummer 2 2021. Läs mer om tidningen här.