Under årsmötet för Svenska föreningen för biokemi, biofysik och molekylärbiologi, SFBBM, den 30 augusti utsågs Ronnie Berntsson till ny ordförande. Han tar över rollen efter Maria Sunnerhagen, professor vid Linköpings universitet.
Ronnie Berntsson är docent vid Institutionen för medicinsk kemi och biofysik på Umeå universitet. Han gick med i SFBBM:s styrelse år 2019.
Som ny ordförande kommer han att börja med att fokusera på att effektivisera det interna arbetssättet i styrelsen. Ett mål efter det är att öka synligheten för sektionens två priser – The Svedberg- och Theorellpriset – samt att fortsätta arbetet med det årligen återkommande mötet Sweprot.
– Vi kommer att gå igenom de gamla arbetssätten, ta fram reklammaterial och engagera hela styrelsen så att vi i god tid når ut med information om både priserna och mötet till alla relevanta fakulteter på universiteten.
I grunden är Ronnie Berntsson strukturbiolog. När han gick civilingenjörsprogrammet med bioteknikinriktning på Chalmers utvecklade han ett starkt intresse för just strukturbiologi. Efter sin examen år 2005 fick han ett Marie Curie Fellowship för att doktorera inom biokemi vid University of Groningen i Nederländerna. Fokus låg på transportproteiner kallade ABC-transportörer. Detta följdes av en postdoktorstjänst vid University of Groningen innan han flyttade tillbaka till Sverige för en postdoc vid Stockholms universitet.
År 2015 började Ronnie Berntsson arbeta vid Umeå universitet, där han sedan 2018 är biträdande lektor vid Wallenberg centrum för molekylär medicin. Hans forskargrupp där fokuserar på typ IV-sekretionssystem, som används av bakterier för överföring av proteiner och genetiskt material mellan två celler. Det kan bland annat röra sig om gener som kodar för någon typ av antibiotikaresistens.
– Målet är att lära oss mer om hur typ IV-sekretionssystemet fungerar, särskilt hos Gram-positiva bakterier. Där vet vi fortfarande lite samtidigt som Gram-positiva bakterier ligger bakom många olika sjukdomar, berättar Ronnie Berntsson.
– Med den kunskap som vi tar fram hoppas vi att man i framtiden kommer att kunna inhibera systemen. En fördel är att det inte skulle skada bakterierna så det bör inte leda till samma resistensproblem som antibiotika.
Text: Erika Lindbom Sierakowiak