Fredagen den 15:e september bjöd Kemisamfundets Stockholmskrets in till en guidad utflykt till Utö i Stockholms skärgård. Det var en solig och fin dag och alla deltagare – däribland två gymnasieskolklasser – åkte ut till ön med en färja från Årsta brygga.
Väl på ön guidades gruppen runt av Jörgen Langhof, intendent vid Naturhistoriska riksmuséet. Han gav en inblick i Utös unika geologi. De deltagare som ville fick dessutom ta del av en guidad visning av en anlagd våtmark.
Mineralrik och unik geologi
– Rent geologiskt hänger Utö ihop med Bergslagen, berättar Jörgen Langhof.
På Utö har man brutit järnmalm i ett flertal gruvor från 1100-talet fram till 1870-talet. Järnmalmen har sedan använts i järnbruk dels längs norrlandskusten, dels i Finland.
– Jämfört med fågelskådare – som bara behöver titta uppåt för att se vad de vill – behöver geologer titthål för att kunna se in i jorden. Det finns det generellt inte så mycket av men på Utö finns det gott om titthål.
Jörgen Langhof berättar vidare att Utö är en mycket mineralrik plats. Han nämner bland annat de mineralrika litiumpegmatiterna, som kan spela en roll nu när världen är på jakt efter källor till litium för bland annat litiumjonbatterier.
Ett exempel på ett litiumrikt mineral är petalit – med sammansättningen LiAl(Si4O10). Det upptäcktes på Utö år 1800 av brasilianaren José Bonifacio de Andrada e Silva. Senare – år 1817 – upptäckte en av Berzelius lärjungar, Johan August Arfwedson grundämnet litium i petalit från Utö. Ett annat litiummineral som också upptäcktes på Utö är holmquistit {Li2}{Mg3Al2}(Si8O22)(OH)2.
På Utö påträffas även chiavennit – ett gult mineral med sammansättningen Ca1-2(Mn,Fe)Si5Be2O13(OH)2.2H2O, som är väldigt sällsynt och som förutom på Utö finns bland annat i Norge, i Italien och på Madagaskar.
Vilken är Sveriges mest intressanta plats ur en mineralogisk synvinkel?
– Långban i östra Värmland! Det är en av världens mest mineralrika platser och 77 nya mineral har beskrivits därifrån. I Stockholmsområdet är det förutom Utö Ytterby och kalkstensbrottet Stora vika, där det finns urkalksten (marmor), som tillhör de mineralrikaste platserna i Sverige.
Text: Erika Lindbom Sierakowiak