”Jag kommer att visa bilder på Arktis unika miljö, beskriva livet ombord på en isbrytare och berätta om forskningen som pågick på Oden under åtta veckors tid” – den 14 oktober berättar gymnasieläraren Anna Stiby om sina upplevelser från polarexpeditionen SA21, som ägde rum kring Arktis i juli-september, under ett populärvetenskapligt hybridföredrag som vänder sig till alla intresserade.

Den 24 juli lämnade isbrytaren Oden hamnen i Helsingborg för att ta sin besättning bestående av bland annat kemister, biologer, meteorologer, oceanografer och hydroakustiker till Arktis för polarexpeditionen SA21. Med på resan var Anna Stiby, kemi- och biologilärare på Nacka gymnasium, utanför Stockholm. Hon fick en plats via ett stipendium från Polarforskningssekretariatet för att åka med expeditionen.

Att båtresan startade i Helsingborg är ovanligt men ansågs nödvändigt på grund av pandemin. Alla som skulle åka med hade fått sitta i karantän i en vecka på ett hotell i Malmö, innan de skickades till båten.

– Normalt sett brukar de åka från Norge men nu fick vi åka hela vägen. Båten är gjord för isbrytning och inte för öppet hav så vi blev varnade för att det kunde gunga väldigt mycket under den vecka som det tar att komma upp till isen, men vi hade tur med vädret både på uppfärden och nedfärden, berättar Anna Stiby.

Efter en dag uppe vid Arktis is dök den första isbjörnen upp.

– Den var väldigt stor. Den var även nyfiken och kom så nära oss att kaptenen blev orolig och vi fick flytta båten.

Innan polarexpeditionen var slut den 20 september hann de se isbjörnar flera gånger och de gånger som forskarna fick gå ned på isen var de tvungna att ha med sig en isbjörnsvakt, utrustad med varningstuta och gevär. Även Anna Stiby fick pröva på att vara isbjörnsvakt.

– Jag fick öva skytte mot lerduvor på båten på vägen upp. Geväret är dock bara en säkerhetsåtgärd och vi behövde aldrig skjuta någon björn.

Syftet med polarexpeditionen var att skapa en heltäckande bild av den aktuella statusen hos det marina ekosystemet i Arktis.

Ett av forskningsprojekten i kemi, ”Carbon and Tracer Chemistry”, leddes av forskaren Adam Ulfsbo från Göteborgs Universitet. Hans grupp undersökte havsförsurningens utbredning och ackumulering av antropogen koldioxid. De mätte till exempel pH, alkalinitet och hur mycket syre som fanns i vattnet.

Ett annat kemiprojekt på Oden handlade om att bestämma havsvattnets ålder. Gruppen leddes av Lennart Gerke från GEOMAR i Kiel som tillsammans med Yannis Arck från Heidelberg University samlade vattenprover för att senare mäta mängden stabila isotoper. Gruppen använde också en gaskromatograf för att mäta halten CFC (klorfluorkarboner) och SF6 (sulfurhexafluorid) i vattenproverna.

– CFC och SF6 är ämnen som människan tillverkat och som sprids i atmosfären där de bland annat bidrar till den förstärkta växthuseffekten.

Vad var roligast under expeditionen?

– Förutom att träffa isbjörnar, som är väldigt speciella och fascinerande djur, så var det att vi kunde komma väldigt nära norra Grönlands kust. Tack vare att isen öppnade sig kunde vi nå en plats som ingen varit på förut. Det innebar att jag fick vara med när man kunde forska på en helt ny plats. Bland annat kunde vi se att havsdjupet inte stämde alls med vad som var angivet på sjökartorna.

– Det var också intressant att se hur extremt lite liv det finns inne på isen. Fåglar och isbjörnar finns egentligen bara ute på kanten av isen så när man kommer längre in är det mer eller mindre öde.

Vad var tråkigast?

– Ett mål med expeditionen var att se hur mycket fisk det finns kring Nordpolen. Under hela resan fångade vi totalt endast fyra fiskar så vi kom fram till att det finns ganska lite fisk. Det var tråkigt att fiska i tolv timmar utan att fånga någonting.

– Ibland fick vi ställa in arbetet på grund av att det var så mycket dimma och det var också tråkigt.

Hur sysselsatte ni er på fritiden?

– Det fanns inget internet så man umgicks mycket med de andra på båten. Vi spelade kort och pingis och det fanns en biosalong samt ett gym. Man kunde ringa hem med en satellittelefon på båten men det var väldigt dyrt.

Vad tar du med dig från resan?

– Hur polarforskning går till och att alla behövs – forskarna, teknisk personal, skeppets besättning med flera. Alla hade sin roll att fylla. Jag tar även med mig alla vackra vyer av Arktis och dess istäcke som tyvärr håller på att försvinna.

Syftet med Anna Stibys resa med expeditionen var att hon skulle lära sig om polarforskning och sedan föra informationen vidare till sina elever, lärarkollegor och till allmänheten. Som ett led i detta skrev hon bland annat en blogg under sin resa. Den kan hittas här: Anna till Nordpolen – Anna Stiby åker till Arktis för att polarforska 2021 (nackagymnasium.info)

Hon kommer dessutom att ha några presentationer på skolan och skriva artiklar för olika lärartidningar.

För den som är intresserad av att höra mer om polarforskning och om Anna Stibys resa finns en möjlighet att delta på ett hybrid-föredrag med Anna Stiby (på Stockholms universitet eller via Zoom) den 14 oktober 2021 kl 19:00: Hybrid-föredrag med Anna Stiby – Svenska Kemisamfundet

– Under föredraget kommer jag att visa bilder på Arktis unika miljö, beskriva livet ombord på en isbrytare och berätta om forskningen som pågick på Oden under åtta veckors tid. Jag kommer berätta om spännande platser som endast ett fåtal människor sett och några av de nya upptäckterna som gjordes under expeditionen. Och jag kommer visa bilder på isbjörnar.

Text: Erika Lindbom Sierakowiak och Anna Stiby