Hermina Wieske var en av de som fick stipendium från Bengt Lundqvists Minne 2022 och hon använde stipendiet för att åka till Los Angeles i USA för att lära sig en metod för att analysera 3D strukturer på UCLA. Metoden heter MicroED och är ett komplement till NMR, elektronmikroskopi och röntgendiffraktion.
- På vilket sätt kan du ha användning i din nuvarande position för det du gjorde i USA?
Strax efter att jag började studera upptäckte jag att jag tycker om att titta på 3D-strukturer på atomnivå. Under min doktorsexamen har jag mest arbetat med NMR (Nuclear Magnetic Resonance). NMR är en metod som kan användas för strukturbestämning och vid UCLA lärde jag mig MicroED, en annan relativt ny och kraftfull metod för strukturbestämning. Det finns inte en perfekt metod, vilken metod som fungerar bäst beror mycket på vilka typer av molekyler/system som du arbetar med och vad du skulle vilja ta reda på.
- Vad gör du nu? Eller vad är dina planer nu?
Just nu håller jag på att avsluta min doktorsexamen, min disputation är planerad till den andra juni. I augusti börjar jag min postdoc hos Dr. Christophe Farés vid Max Planck Institutet, för vilket jag har fått ett stipendium från Göran Schills stiftelse.
Hermina Wieske besökte Professor Tamir Gonen vid University of California Los Angeles (UCLA) och hans forskargrupp, från den 5 september 2022 till den 28 februari 2023. Målet med besöket var att lär sig en ny metod som kallas MicroED. – Denna metod är inte bara en ny metod för mig och vår forskargrupp, säger Hermina. Det är en relativt ny metod med stor potential. Metoden kan användas för att strukturbestämma strukturer av molekyler av alla storlekar med relativt enkel utrustning och mjukvara. MicroED har ökat i popularitet under de senaste åren och förväntas betraktas som en rutinmetod för strukturbestämning inom ett decennium. Innan MicroED började användas, strukturbestämde man biomolekylära strukturer (mestadels DNA, RNA och proteiner) genom att kristallisera molekylen och exponera dem för en stark röntgenkälla. Dessa röntgenkällor är kända som synkrotroner men det finns inte så många av dem, några stycken per kontinent. MicroED har potential att användas som en rutin och det är en metod som kräver mycket mindre kristaller och utrustningen är mer lättillgänglig. MicroED mäts i ett elektronmikroskop och nuförtiden har de flesta universitet minst ett elektronmikroskop. Man använder små kristaller av molekylen som exponeras för en elektronstråle medan föremålet roteras kontinuerligt. Detta ger upphov till en film av förändrade diffraktionsmönster, på grund av rotation, som kan analyseras på ett liknande sätt som konventionella röntgendiffraktionsdata, vilket resulterar i en 3D-struktur av det studerade objektet. Under min vistelse har jag arbetat med covid-19-hämmare. Jag har lärt mig hur man förbereder provet och fick öva på databehandlingen.
Mitt besök gav mig inte bara insikt i en ny metodik, utan utökade också mitt vetenskapliga nätverk. Tamirs forskargrupp bestod av 15-20 personer under min vistelse, varav en ganska stor del har ambitionen att starta en egen forskargrupp antingen i USA eller i Europa. Jag hade turen att delta i två konferenser under min vistelse där jag fick interagera med en större strukturell biologigemenskap och fick träffa någon världsledande vetenskapsman som professor Grant Jensen. Att vara i USA gjorde att jag kunde observera skillnaden mellan akademin i Europa och akademin i USA. Att få uppleva denna skillnad kommer att hjälpa mig att göra bättre val för de framtida karriärstegen jag kommer att ta.
Det ekonomiska stödet jag fick från Bengt Lundqvists Minne gjorde att jag kunde spendera min tid i LA utan att behöva röra mina besparingar. Los Angeles är en av de dyraste platserna i världen. Mitt besök var under en tidsperiod då inflationen verkade nå alla runt om i världen och med det ekonomiska stöd jag hade gjort det möjligt för mig att fortsätta arbeta med detta projekt, utveckla nya färdigheter och utöka mitt vetenskapliga nätverk utan att behöva oroa mig för om jag hade råd med min tid i LA.
Text: Hermina Wieska bearbetad av Agnes Rinaldo-Matthis (Svenska Kemisamfundet)