Älgar, rådjur och hjortar äter trädgårdsväxter och skogsplantor för miljarder. Att hägna in är ett sätt att skydda plantorna. Ett annat är att hålla djuren borta med olika preparat. Men det är få som är godkända.
Det finns omkring en miljon rådjur, älgar och hjortar i Sverige. Till glädje, och till bekymmer.
Till det positiva hör att vilda djur berikar den biologiska mångfalden, är med och formar landskapet och emellanåt hamnar på våra tallrikar.
De problem som de skapar handlar inte sällan om att de äter upp vad vi människor har planterat, och därmed månar om. Fråga vilken husägare som helst om vad de känner när de en vårmorgon kommer ut i trädgården och får se att de tulpaner som precis skulle slå ut nu är ett minne blott.
Vänder du dig i stället till en skogsägare är reaktionerna kanske mer ekonomiskt betingade. Enligt skogsbranschens egen utredning Viltbetesskador i Sverige från 2020, beräknas den totala samhällskonomiska förlusten som djur – framförallt klövvilt – åsamkar skogen genom att knapra i sig späda trädplantor uppgå till omkring 20 miljarder kronor per år.
– Fokus inom förvaltningen har länge främst varit att skjuta fler älgar för att få till en balans mellan antalet klövdjur och tillgången på foder, säger Fredrik Widemo, docent och zooekolog med fokus på klövvilt vid Institutionen för vilt, fisk och miljö på Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå.
Enligt skogsnäringens utredning resulterar klövviltets bete i en utebliven skogstillväxt på 6,9 miljoner kubikmeter, vilket i sin tur leder till att skogens årliga upptag av koldioxid minskar med drygt 11 miljoner ton. Det motsvarar cirka 23 procent av landets samlade utsläpp av fossil koldioxid.
Så vad kan göras?
– Vi måste bli bättre på att skapa en balans mellan antalet djur och det foder de har tillgång till. För att kunna minska betesskadorna effektivt måste jakttrycket kombineras med att skogsägare arbetar aktivt för att skapa mer foder, till exempel mer bärris och mer tall. Och lösningen blir därför ett gemensamt ansvar för jägarna och skogsägarna. Att hägna in de områden där nyplantering sker är en annan möjlighet men det blir alltför dyrt för vanlig produktionsskog.
Ett alternativ är att behandla plantor med ämnen som luktar och smakar illa, ger en obehaglig känsla i munnen eller rent visuellt får djuren att avstå från att beta.
På den svenska marknaden finns ett fåtal sådana produkter som alla säger sig kunna hålla betande djur borta. En del av dem bygger på traditionell kunskap, som att lukten av får och blod ogillas av klövdjur. Arbinol – som tidigare användes för att med sin beska smak avskräcka betande djur – är inte längre tillåtet. Det företag som tidigare hade tillstånd för det bitterämne som medlet innehöll har inte ansökt om att förlänga godkännandet i EU.
– De godkända kemiska växtskyddsmedel som finns i Sverige för viltavskräckning bygger på blodmjöl eller fårtalg. De är båda godkända som lågriskämnen inom EU, säger Liv Åkerblom Aspeby, som är rådgivare på Kemikalieinspektionen.
Inte heller produkter som innehåller sand för att avskräcka djur är tillåtna att använda i Sverige. Men det av andra skäl.
…
Här tog det tyvärr slut… Hela den här artikeln kan läsas i Kemisk Tidskrift nr 2 2023. Kemisk Tidskrift skickas ut till medlemmar i Svenska Kemisamfundet.
Läs mer om medlemskapet här: Medlemskap – Svenska Kemisamfundet
Text: Per Westergård, frilansjournalist