skip to Main Content

Vad gör en kemist?

Allt runt omkring oss är kemi. Överallt finns exempel på vad du som kemist kan skapa med hjälp av dina kemikunskaper. På dessa sidor vill vi ge en bra bild över vilka arbetsområden som är vanliga för kemister, och ge några tips och råd till dig som funderar på att utbilda dig till kemist.

Vad kan man göra som kemist?

Det är givetvis något av en klyscha att säga att man som kemist kan jobba med precis vad som helst. Men sanningen är att kemister finns på de mest oväntade platser. Som kemist kan du arbeta med forskning och utveckling av nya produkter inom exempelvis livsmedelsindustrin eller mer teknisk industri. Överallt där produkter utvecklas finns kemikalier, och där behövs ditt kunnande. Inom läkemedelsindustrin finns givetvis ett enormt behov av kemister, för att designa verksamma molekyler till läkemedel, såväl som att kontrollera och styra processer. Skonsammare material för kontaktlinser, mjukare mjukgöringskrämer, slittåligare asfalt och nya elektroniska komponenter. I alla verksamheter behöver man ha kunskap om olika kemikaliers egenskaper och samverkan, något du kan få om du väljer att utbilda dig till kemist. Mer om denna del av kemin kan du läsa under rubriken “Forskning”.

Men givetvis stannar det inte här. Som kemist behövs du överallt i samhället, eller vad sägs om journalist? Det kommer ofta larm om farliga kemikalier i tidningarna, men har den som skrivit artikeln verkligen alla fakta klart för sig? Kombinationen journalist och kemist är välbehövd i samhället. Arkeologi då, kan det verkligen kombineras med kemi? Givetvis! Analytisk kemi används för att analysera material som bevarats genom århundraden, och metoderna man använder är enormt exakta. Med hjälp av DNA-teknik, som också är en gren inom kemin, kan man studera hur arter är besläktade och vad som förändrats under evolutionens gång. Om man är ute efter flexibilitet i sitt val av arbetsplats och trivs i skolan kanske lärare är en intressant inriktning? Och varför då inte kemi-/naturvetenskapslärare. Förutom ett intressant och stimulerande arbete så har du också flexibiliteten i att alla Sveriges kommuner har någon skola där lärare behövs.

Detta är bara smakprov på olika arbetsområden som är tänkbara för kemister. Du hittar kemister även bland jurister, egenföretagare, programmerare, politiker och sakkunniga, kontrollanter och på myndigheter. Kemin är en bra grund och öppnar många vägar in i yrkeslivet! Allt runt omkring oss är kemi, och endast fantasin sätter gränser för vad du som kemist kan arbeta med!

Forskning

En vanlig arbetsuppgift för en kemist är forskning. Ett driv för att utforska det okända och önskan att få en större förståelse för det som pågår runt omkring oss är viktigt för forskaren. Men det dagliga arbetet skiljer sig givetvis väldigt mycket åt. Akademisk forskning på universitet och industriell forskning på kemiföretag skiljer sig åt.

Akademisk forskning

Den forskning som sker utan vinstintresse på våra universitet och högskolar brukar benämnas akademisk forskning. Här arbetar man i grupper som leds av en gruppledare, ofta en professor. Forskningsprojekten kan variera oändligt, men gemensamt är att forskningspengarna, anslag, ofta kommer från staten och från olika stiftelser. Resultaten görs allmänna, så andra forskare och allmänheten lätt kan ta del av dem. Vägen in i den akademiska forskningen börjar ofta med en doktorandutbildning, efter sin grundutbildning. Man läser alltså först 5 år kemi på universitet, följt av fyra års doktorandstudier, där man har en lön från den forskare som leder ditt projekt.

Exempel på forskning
Förekomst av metaller i barnmatsprodukter, Karolinska Institutet
Proteindesign, Linköpings universitet

Industriell forskning

När forskningen sker inom ett företag, kan målsättningen med varje projekt tydligare fokuserat mot att ta fram produkter med vissa önskade egenskaper. Det kan även handla om att undersöka kemiska egenskaper hos företagets befintliga produkter, eller studier i förpackningars och ytors tålighet mot nötning eller bakterier. Kemister är väldigt viktiga inom svensk basindustri, såväl stålindustri som papperstillverkning har storskaliga kemiska processer som måste kontrolleras och förbättras kontinuerligt. Kemister är verksamma i bioteknisk forskning också, där gentekniska preparat framställs.

Som kemist i läkemedelsbranschen har du stora möjligheter till arbete. Du kan arbeta med design, syntetisering och analys av molekyler som skulle kunna bli läkemedel. När man designar och syntetiserar en molekyl, testar man olika kombinationer som på något sätt ska påverka en biologisk målmolekyl. Det kan vara ett riktigt detektivarbete, där databeräkningar och simuleringar används för att se hur målmolekylen och läkemedelskandidaten samverkar. Allt detta ska göras så effektivt och ekonomiskt som möjligt, så det är väldigt bra att vara duktig på beräkningar.

Lärosäten för kemistudier

De absolut flesta lärosäten (högskolor och universitet) har någon utbildning som innefattar kemi. Kontakta det universitet som intresserar dig och hör med dem om vilka utbildningar de kan erbjuda. Just i dagsläget finns ungefär 200 program som har någon kemianknytning på Sveriges alla högskolor och universitet.

Klicka här för att se en lista över eftergymnasiala utbildningar inom kemi.

Möt 10 kemister

Det är inte ofta en kemist står i främsta ledet när en ny spännande innovation presenteras, i stället är kemisten med tidigt i utvecklingen av nya lösningar. Men vad gör egentligen en kemist? Det är förstås en relevant fråga för den som funderar på att utbilda sig med inriktning mot kemi, men även för andra kan det vara spännande att få en inblick i en kemists eller kemiteknikers vardag.

Vi har intervjuat några kemister för att ta reda på vad de gör.


Mathias Uhlén – Mathias forskning sätter Sverige på kartan

– Sverige har en jättechans att vara en av vinnarna i den snabba förändring och ekonomiska maktförskjutning som just nu sker i världen. Det säger Mathias Uhlén, kemist och professor i bioteknik vid KTH i Stockholm. För att hänga med i den globaliseringsprocess som just nu skriver om världskartan och flyttar tyngdpunkten från USA och Europa till Asien menar Mathias Uhlén att en satsning på forskning inom teknologi och kemi är Sveriges chans att hävda sig i världsekonomin. Själv gör han vad han kan för att Sverige ska ligga längst fram när det gäller forskning om livets kemi.

Mathias Uhlén leder forskningsarbetet, Human Protein Resource, som kartlägger de 20 000 proteiner som människokroppen består av. Det är en direkt fortsättning på HUGO-projektet, den kartläggning av människans gener som blev klar i början av 2000-talet. Nu är det dags att identifiera och kartlägga människans proteiner som utgör byggstenarna i vår kropp och styr de mänskliga livsprocesserna. Kunskaperna om proteinerna kan användas för att förstå olika sjukdomsförlopp och har också en nyckelroll vid utveckling av nya mediciner. Nästan alla läkemedel vi använder har som funktion att aktivera eller inaktivera proteiner.

Mathias Uhlén erkänner att forskningsarbetet med proteinerna har gjort honom imponerad av människokroppen.

– Det är lätt att bli religiös när man ser hur snillrikt den fungerar. Proteinerna som är ganska få fungerar som legobitar och går att kombinera ihop till komplicerade strukturer, berättar han.

I det dagliga arbetet innebär kartläggningen att med kemiska verktyg granska proteinerna, en efter en, för att se vilka de är, var i kroppen de finns, vilka uppgifter de har och vad som händer med dem när vi blir sjuka. Projektet drivs med ekonomiskt stöd från Wallenbergstiftelsen. I projektet ingår förutom KTH också fyra svenska universitet och forskningsgrupper vid universitet i Korea, Kina och Indien.

– Det är otroligt spännande att se hur Asien tar över efter USA och Europe och driver på utvecklingen säger Mathias Uhlén. Minst ett par gånger om året besöker han forskaregrupper i Asien. Att han njuter i fulla drag av sitt arbete och sin position inom forskningen går inte att ta fel på.

– Jag skulle inte vilja byta jobb med någon person i hela världen, säger han.

Det hela började med ett stort intresse för naturvetenskap i skolan och en inspirerande kemilärare på gymnasiet. Att han valde att läsa till civilingenjör med inriktning på kemi, på KTH, var lite av en slump.

– Jag tyckte att det var en bra och bred utbildning som skulle kunna leda fram till många olika typer av arbeten, säger han.

Det visar sig att han hade rätt, bland de tidigare studiekamraterna finns i dag en TV-producent, ett flertal forskare, några som jobbar inom industrin, andra är lärare och några finns inom finansmarknaden.

Mathias Uhlén är inte bara en kreativ forskare. Han har också lyckats omsätta en hel del av sina forskningsresultat i praktiken. Han har startat åtta bolag som sysslar med att förädla träd, robotanalys för influensadiagnostik, målsökande mediciner vid bröstcancer och analysmetoder av DNA.

Han tycker att det är viktigt att få allmänheten att förstå hur stor del av vår verklighet som består av kemi, i positiv bemärkelse, från ICA-kassen till Iphone. Samtidigt menar han att det är viktigt att industrin är lyhörd för miljövarningar.

För hans egen del är den största utmaningen, de närmaste 10-20 åren, att försöka förstå hur människan fungerar på protein- och molekylärnivå. Det är också Sveriges stora chans att vara ett föregångsland inom området.

– Jag hoppas att vi ska få en lika framträdande roll när det gäller människan byggstenar som vi hade på 1800-talet, på Berzelius tid, när svenska forskare stod för upptäckten av många av de kemiska grundämnena, säger Mathias Uhlén.

ANNA-LENA BENGTSSON

Monica Lekander – Monica vill utveckla jordbrukets bioteknik

När Monika Lekander lämnade gymnasiet, var ett av hennes mål att skaffa en bra utbildning och ett jobb som skulle göra henne självständig och självförsörjande. Det har hon lyckats med. Idag är hon chef för division Lantbruk inom Lantmännen.

Monika Lekander bestämde sig tidigt för att skaffa en utbildning inom det tekniska området.

– Jag var intresserad av naturvetenskapliga ämnen och helt på det klara med att jag inte ville hamna inom något traditionellt tjejigt område. Jag var ganska radikal på den tiden och ville inte gå i samma gamla fotspår som alla andra kvinnor, berättar hon. Civilingenjörsutbildning med kemiinriktning blev hennes första val. Men efter examen kände hon att hon ville bredda sig och kompletterade med studier i ekonomi och marknadsföring på universitetet.

– Civilingenjörsutbildningen är en bra basutbildning där man lär sig att tänka kreativt och konstruktivt och som kan leda fram till väldigt olika karriärer, konstaterar hon.

Själv har hon valt att inte gå vidare på ingenjörsbanan utan har arbetat inom marknadsföring, försäljning och management. Efter 25 år inom området med läkemedelssubstanser inom Bofors Nobel Kemi, Nobel Industrier, Cambrex Karlskoga och 5 år inom Cambrex Corporation i USA valde hon att söka sig tillbaka till Sverige.

– Jag sökte mig till ett helt nytt område där jag inte hade några kunskaper eller några personliga kontakter. Det enda jag hade var mitt ledarskap och min ledarskapsförmåga, säger hon.

Efter 5 år inom Lantmännen är hon inne på sitt tredje chefsjobb inom koncernen. Sitt nuvarande arbetet som divisionschef för lantbruk tillträdde hon så sent som i maj i år. Vid utnämningen nämndes bland annat att hon är en stark ledare i organisationer under förändring. 1200 personer arbetar inom divisionen som är inriktad på försäljning av foder för animalieproduktion, växtodlingsprodukter såsom utsäde, gödsel och växtskyddsmedel. Divisionen köper också in och säljer spannmål och oljeväxter till kunder inom foder-, energi- och livsmedelsindustrin i Sverige och utomlands.

Bland de stora utmaningarna inom lantbruksområdet ser Monika Lekander användningen av åkerjorden och bioteknik inom jordbruket. Att Europa accepterar GMO, genmodifierade organismer, där man medvetet förändrat arvsmassan för att förstärka vissa egenskaper, menar hon är viktigt för att Europa inte ska hamna på efterkälken.

– Europas negativa inställning till genmodifierade grödor bygger mer på rädsla än på kunskap och har en hämmande effekt på jordbrukets ställning internationellt, säger hon. Hon pekar på att andra världsdelar är betydligt mer öppna för genmodifierade grödor vilket, hon menar, gör att Europa riskerar att isolera sig. Monika Lekander betonar att vi inte kan stanna upp utvecklingen på grund av emotionella skäl. Men menar att vi måste ha respekt för människors känslor.

– De flesta vanliga människor är rädda för kemikalier och inser inte att vi inte kan leva utan dem. Men mer allvarligt är det att många politiker saknar kunskap i ämnet. Det ger en låg förståelse för komplexa frågor och vi riskerar att få kortsiktiga populistiska beslut, säger hon. Monika Lekander menar att det är viktigt att skolan tar tillvara ungdomars naturliga nyfikenhet och intresse för naturvetenskapliga ämnen.

– Jag har själv varit med och distribuerat kemilådor till lågstadiet som stöd i undervisningen och jag tycker också att det är viktigt att högskolor och universitet håller öppna seminarier som gymnasieungdomar kan besöka. Hon pekar också på att det är viktigt att visa ungdomar att utbildningen till civilingenjör kan leda fram till så många olika typer av jobb.

– Många ser kanske civilingenjören som en tråkig figur med ett ensamt jobb i ett labb men så ser det verkligen inte ut, konstaterar Monika Lekander.

ANNA-LENA BENGTSSON

Stefan Lundmark – Stefan jobbar för att fylla företagets forskningsportfölj

Som forskningsansvarig vid Perstorp ser Stefan Lundmarks till att företaget har en välfylld och dynamisk forskningsportfölj. Det är ett hårt arbete att sålla agnarna från vetet och bara 5 procent av alla idéer når slutmålet som ett självständigt projekt.

Stefan Lundmark beskriver sitt arbete som ett kreativt skapande där teori och praktiskt handlande är två lika viktiga ingredienser.

– Alla nya idéer i företaget bedöms på ett strukturerat sätt. Det första vi frågar oss är vem som ska köpa det här, kan vi den här teknologin, har vi tillgång till råvaran, passar idén in i Perstorps strategi och miljötänk? Nästa steg är att gå till litteraturen och se om något liknande redan finns, berättar han.

För Stefan Lundmark som har insyn i alla pågående projekt i företaget gäller det också att se om den nya idén passar in i något av dessa. Överlever idén hela vägen ska den också ha en affärsplan innan jobbet är klart. Därefter är det Stefan Lundmarks uppgift att följa och övervaka portföljen så att allt fungerar som det är tänkt.

Vägen till Perstorp gick via Järpen i Jämtland, där Stefan är uppvuxen, till KTH i Stockholm via forskning i Japan och vid IBM i San José i USA.

– I Japan arbetade jag med framställning av syntetiskt DNA och vid IBM sysslade jag med kemi kring mikrolitografi för elektronikindustrin, berättar han. Efter tre år utomlands kände han att det var dags att återvända till Sverige när Pharmacia Hospital Care i Stockholm lockade med jobb inom läkemedelsindustrin.

– Mitt intresse för kemi väcktes av duktiga lärare, speciellt på gymnasiet hade vi en bra pedagog, minns Stefan. Avgörande för det framtida studie- och arbetsvalet var ett stipendium, som han fick på gymnasiet, att åka en vecka till Stockholm och Berzeliusdagarna.

– Jag fick gå på olika föreläsningar hela veckan och minns speciellt Bengt Rånby, professor i polymerteknologi vid KTH och som använde en slalompjäxa för att visa hur polymera material kunde användas, berättar Stefan Lundmark. Det här slog an en sträng hos pojken från de jämtländska fjälltrakterna och efter gymnasiet valde han att söka sig till KTH och kemiteknik Så småningom blev det också polymer inriktning fjärde året på KTH, följt av teknologie doktorsexamen i polymerteknologi.

– I Västjämtland där jag växte upp fanns tidigare pappersmassatillverkning men allt flyttades ut till kusten. Det närmaste kemi jag kom under min uppväxt var ett sommarjobb på reningsverket i Åre, berättar han.

Perstorpkoncernen där han arbetat i 15 år är i dag ett specialkemiföretag som ägs av det franska företaget PAI Partner med säte i Paris. De ursprungliga produkterna vid företagsstarten 1881 var träkol, tjära och träsprit som tillverkades genom torrdestillering av bokskog. Ättikan finns kvar i företaget men utgör i dag bara en mycket liten del av sortimentet. Företaget sysslar med ”business to business” och säljer sina produkter till andra företag, framförallt till färg- och lackindustrin.

En av de stora utmaningarna i branschen menar han är att ersätta de miljöfarliga ämnen som idag förbjuds, som exempelvis bromerade flamskyddsmedel.

– Att ersätta flamskyddsmedel med passivt brandskydd som sväller och fördröjer förbränningsprocessen är en möjlig väg, konstaterar han. Han pekar också på att olika former av klimathot och vattenbrist är andra stora frågor som kommer att tvinga industrin att arbeta på nya sätt.

– En modern kemikalieindustri måste vara miljövårdande, säger Stefan Lundmark.

ANNA-LENA BENGTSSON

Eva Åkesson – Eva vill lösa miljö- och klimatproblemen med kemi

– Det finns en orättvis, gammaldags negativ bild av kemibranschen som smutsig och miljöfarlig medan närliggande områden som bioteknik och nanoteknik framstår som spännande och moderna. Det säger Eva Åkesson, prorektor och biträdande rektor vid Lunds Universitet. I själva verket menar Eva Åkesson att gränserna mellan de olika områdena idag är ganska suddiga och betonar att både bioteknik och nanoteknik innehåller mycket kemi.

– Kemi handlar i dag om teoretisk modellering och är en naturlig del av de nya vetenskaperna, säger hon. Efter forskarutbildning i fysikalisk kemi vid Umeå Universitet anställdes Eva Åkesson vid Lunds universitet, först som forskare och lärare, senare som studierektor för kemiutbildningen. 2003 utsågs hon till vice rektor vid Universitetet och 2008 till prorektor med ansvar för universitetets grundutbildning.

Efter gymnasiestudier på samhällsvetenskaplig linje insåg hon att det var de naturvetenskapliga ämnena som intresserade henne och kompletterade ett år på Komvux.

– Jag kände direkt att jag kommit rätt när jag började läsa kemi på universitet. Eftersom jag gillar matte valde jag att inrikta mig på fysikalisk kemi, berättar hon. Att hon blev intresserad av kemi kan hon inte riktig förklara. Det fanns ingen i familjen eller släkten som sysslat med kemi.

– Det enda jag kan komma på var att jag hade bra kemilärare på högstadiet, berättar hon. Det gör att hon idag oroas av att det är en brist på kemilärare ute i skolorna.

– Tillväxten när det gäller kompetenta kemilärare är oroväckande svag. Det är allvarligt. Vi behöver bra allmäntkunskaper i kemi i samhället för att förstå vad som sker och inte vara rädda i onödan, konstaterar hon. Att ord som kemikaliefritt ses som något positivt beror på missförstånd och okunskap, anser hon.

– Det går inte att förneka att det skett en hel del olyckor inom kemisk industri med stora utsläpp, som har gjort människor rädda. Men Eva Åkesson betonar att lösningen är mer kemikunskap, inte mindre kemi.

– Alla ämnen kan vara farliga om vi använder dem på fel sätt. Ju mer vi vet desto färre fel gör vi och kan känna oss säkrare, säger hon. Men om ordet kemi ger fel associationer, tycker hon inte att det är så viktigt att bevara det. Som exempel nämner hon att det finns en diskussion om att byta ut namnet organisk kemi till molekylär design.

– Det viktiga är att kompetensen och kunskapen finns, säger hon. Att kemibranschen har varit en viktig del i uppbyggnaden av det svenska välfärdssamhället under 1950- och 60-talet menar hon är självklart. Men för att locka ungdomar att studera kemi tror hon inte att det går att leva på gamla meriter. Idag är det viktigt att peka på hur viktig kemin är när det gäller att hitta lösningar inom områden som miljö/klimat och energi. För att skapa trovärdighet måste branschen också visa ett trovärdigt engagemang.

– Om vi ska kunna lösa miljöproblem och skapa en hållbar utveckling krävs goda kemikunskaper. Plast- och kemibranschen måste vara tydlig med att ta sitt ansvar. Det räcker inte med att enbart lägga ut några allmänna fraser om miljö på hemsidan. Det måste finnas ett genuint engagemang, säger Eva Åkesson. Hon menar att det är viktigt att branschen kliver ut baksätet och slutar inta försvarsposition. Nu handlar det om att förnya sig, att lösa komplexa och gränsöverskridande problem att inta en tätposition. Som exempel pekar hon på den så kallade cocktaileffekten, som hon menar att vi kommer att få se mer av.

– Vi har visserligen lärt oss massor av tidigare misstag men vi kommer att göra fler eftersom vi inte har all kunskap idag. Samtidigt kan vi inte stoppa upp all utveckling på grund av rädsla. Det gäller att vara ödmjuk och ta ansvar, säger Eva Åkesson.

ANNA-LENA BENGTSSON

Markus Haeberlein – Markus ser kemi som en kreativ utmaning

Spännande utmaningar, kreativitet, innovationer och globalt utbyte med olika forskargrupper, så beskriver Markus Haeberlein sitt arbete som kemichef inom discovery-forskningen vid läkemedelsföretaget AstraZeneca i Södertälje.

Markus Haeberlein är entusiastisk när han berättar om sitt arbete som kemist. Hans del i sökandet efter effektiva läkemedel går ut på att uppfinna nya substanser som kan utvecklas för att bota sjukdomar. Det gäller att satsa på rätt substans och att ta reda på hur de kommer att fungera i människokroppen.

Intresset för kemi väcktes under gymnasietiden när Markus Haeberlein deltog i Berzeliusdagarna som årligen arrangeras i Stockholm av Svenska Kemistsamfundet. Att välja studier i kemi var helt hans eget val. Ingen i hans familj hade jobbat i branschen. Det var den intellektuella utmaningen att bygga ihop nya strukturer genom att tänka nytt som lockade honom.

– Jag gick på instinkt när jag valde att studera kemi, jag kände att det var rätt för mig, säger han.

Många fler, tror han, skulle känna sig manade att söka sig till kemirelaterade arbeten om det förstod vilka spännande arbetsuppgifter som finns här.

De flesta kemisterna på hans avdelning arbetar med att designa och syntetisera helt nya molekyler som aldrig har gjorts förut. Den första utmaningen är att designa molekyler med optimala bindningsegen-skaper samtidigt som de är utformade att på bästa sätt tas upp av kroppen och nå målproteinet.

– Vi har blivit betydligt bättre på att förutse egenskaperna hos olika molekyler innan vi syntetiserar dem. Det beror på att vi har mer information som vi kan bygga modeller kring samt på snabbare datorer. Nästa stora utmaning är att syntetisera de designade molekylerna. Här ställs det ofta stora krav på att komma på nya kreativa lösningar på hur molekylen på bästa sätt kan byggas ihop.

Markus Haeberlein tror att ett sätt att göra plast- och kemibranschen mindre anonym är att lyfta fram de produkter som branschen producerar och visa på att slutresultatet av framstegen ofta märks i andra branscher, exempelvis i form av nya material.

– Vi arbetar mycket med att minska vår miljöpåverkan genom att använda principerna för grön kemi som syftar till att kemiska föreningar och synteser designas så att de är så miljövänliga som möjligt. Ett exempel är att byta ut lösningsmedel mot miljövänliga alternativ, berättar han. Han återkommer till den intellektuella utmaningen i arbetet när det gäller att locka studenter till plast- och kemibranschen.

– Att tänka nytt och vara kreativ är viktiga delar i arbetet som man kanske inte tänker på i första hand när det gäller den här branschen, konstaterar han.

Utbildningsnivån är hög inom Discovery-forskningen och vid den avdelning som Markus Haeberlein leder har 60 av de 100 anställda doktorerat.

En viktig del i arbetet är det globala vetenskapliga utbytet. Hittills har arbetet inneburit att han fått jobba både i USA och Schweiz.

Discovery-forskningen inom AstraZeneca i Södertälje är inriktad på områden som smärtlindring och centrala nervsystemets sjukdomar, bland annat kronisk smärta och Alzheimers sjukdom. Med tanke på hur ålderpyramiden ser ut i världen skulle ett läkemedel mot Alzheimer få stor betydelse.

– Att hitta effektiva läkemedel mot både Alzheimer och kronisk smärta skulle innebära ett stort genombrott för dessa patienter konstaterar Markus Haeberlein.

ANNA-LENA BENGTSSON

Karin Markides – Karin vill sprida ett allmänt kemispråk

– Vi behöver förtydliga och sprida det kemiska språket för att nå grupper i samhället som i dag inte förstår vad kemi står för, det anser Karin Markides, rektor och vd för Chalmers tekniska högskola Karin vill sprida ett allmänt och gemensamt kemispråk som forskare inom andra områden och alla samhällsmedborgare kan förstå och använda.

Hon påpekar att Europas kemiindustri sysselsätter cirka 2,5 miljoner människor vilket motsvarar hela 30 procent av världens kemiproduktion. Denna kemiproduktion ger egenskaper till allt från läkemedel och processer till material och energibärare. Alltså borde det vara lika naturligt att tala kemi som matematik och svenska, anser hon.

Karin Markides var under två år, 2007 till 2009 medlem i EU:s högnivågrupp för den kemiska industrin, som representant för akademin. Gruppen hade till uppgift att öka konkurrenskraften och på så sätt också skapa ökad tillväxt.

Arbetet i gruppen startade i högkonjunktur men drabbades av finanskrisen under arbetets gång något som blev en tankeställare för gruppmedlemmarna.

– Det var mycket intressant att se hur de stora starka företagen och deras företagsledare reagerade. Vi fick ett helt nytt samtal och en mer ödmjuk samtalston när allt var hotat, berättar hon.

Upplevelsen fick henne att inse att krisen kan ge öppenhet till nytänkande och en möjlighet att ställa om samhället.

– Vi vet ju alla att vi måste tänka om när det gäller att hanterar råvaror på ett mer hållbart sätt och att vi måste dela med oss av vårt välstånd också till andra delar av världen, säger Karin Markides.

Med den insikten menar hon att vi borde förberedda oss väl för att kunna ta chanser till en omställning när kriser slår till.

Kopplingen mellan bredd och djup har följt Karin Markides genom livet. Valet att doktorera inom analytisk kemi handlade om just detta.

– Att få jobba med det grundläggande och samtidigt ha möjlighet till fördjupning inom olika områden lockade mig, berättar hon.

Det här menar hon samtidigt gör att kemister kan bli ganska anonyma personer. Det mångfacetterade och diversifieringen bidrar till det.

– Jag har jobbat mot så många olika delar av industrin att det är omöjligt att koppla mig till någon specifik del inom den, säger hon.

För Karin Markides handlar också bredd och djup om att förankra Chalmers i samhället, Hon tror på strategiskt samarbete med andra högskolor, med näringsliv och med samhälle. Det ger en kritisk massa kring specifika forskningsområden där Chalmers får en självklar roll att bjuda in till möte för att utveckla kompetens och kunskap. Att ge högskolans centra incitament att samverka mot flera institutioner, menar hon, ger också både tvärvetenskaplig utveckling och grundvetenskaplig fördjupning.

Som nyutexaminerad kemist från Stockholms Universitet gjorde Karin Markides det lite udda valet att tacka ja till en postdoktjänst vid det mormonska universitetet Brigham Young University i Utah. Där blev hon kvar i 11 år.

– Vid ett mormonuniversitet ska man helst vara man och religiös, jag var ingendera. Det gjorde det hela till en extra utmaning, säger hon.

Hon beskriver universitetet som mycket spännande och i framkant när det gäller innovation och där en viktig del är att allt de gör är kopplat tillbaka till samhället.

Hon förnekar inte att hon är USA-influerad i sitt arbete som rektor och vd för Chalmers men hon tycker att det är viktigt att översätta det bästa från USA till ett format som kan fungera i Sverige.

– Inom en del områden har de kommit längre än vi medan vi har annat som inte de har, konstaterar hon.

Ett exempel är Chalmers entreprenörskola, där eleverna tränas i att starta och driva företag som inte har någon motsvarighet i vid universiteten i USA, berättar hon.

Här har nyligen ett samarbete med Stanford Universitet startat. Att innovation och entreprenörskap ligger henne varmt om hjärtat är tydligt och hon har också varit vice generaldirektör för Vinnova, den statliga myndighet som har som uppgift att stimulera och koppla ihop innovationer och tillväxt till forskning och utveckling. Ett uppdrag med både djup och bred helt i Karin Markides anda.

ANNA-LENA BENGTSSON

Luciano Astudillo – Luciano vill göra forskare och företagare till hjältar

I dagen samhälle hyllas duktiga fotbollsspelare och musiker som idoler. Luciano Astudillo, avgående riksdagsman för socialdemokraterna vill lyfta fram och belöna talang också när det gäller företagande och forskning.

Luciano Astudillo har suttit åtta år i riksdagen som representant för socialdemokraterna. Årets valresultat gjorde dock att han fick lämna riksdagen. Vad många kanske inte vet är att han har en utbildning som civilingenjör med inriktning på kemi.

– Det är bra att ha en gedigen utbildning i botten som politiker. Den kunskapen gör att jag kanske har större förståelse och insikt när vissa saker som diskuteras, säger han. Okunskap och fördomar ser han som ett hot mot utvecklingen i Sverige. Det finns en rädsla för det man inte förstår som återspeglas i en alltför negativ bild av kemiindustrin, menar han.

– Mycket har hänt inom den kemiska industrin i positiv bemärkelse. Men trots det lever bilden kvar av en industri som smutsar ner och släpper ut farligt avfall i naturen. Men självfallet måste vi vara på vår vakt så att vi inte råkar ut för allvarliga miljöstörningar, konstaterar han. Luciano Astudillo vill att industrin på egen hand ska ta initiativ till miljöförbättrande åtgärder och inte vänta på restriktioner från politiker och myndigheter.

– En industri som tar miljöansvar är en industri som också får konkurrensfördel av det, säger Luciano Astudillo. Överhuvudtaget ser han kunskap och kompetens som Sveriges viktigaste konkurrensfördelar. Han pekar på att en ökad andel högskoleutbildade bland befolkningen, från 10 procent 1970 till 40 procent i dag, har betytt mycket för Sveriges framgångar.

– Ska vi ha en tätposition i världen och kunna bestämma över våra liv måste vi fortsätta att ladda med kompetens, skapa forskningsmiljöer som attraherar de allra bästa forskarna och vi måste också kunna tävla om den bästa arbetskraften globalt, säger han. En politisk hjärtefråga för honom är forskning och innovation. Han menar att samhället måste uppmuntra och stimulera de små företagen när det gäller forskning och utveckling.

– De måste bli mer innovativa för att kunna hävda sig i konkurrensen. Samarbetet och utbytet mellan små företag och forskare måste underlättas, säger han. Sitt naturvetenskapliga intresse förklarar Luciano med att han alltid varit nyfiken.

– Redan som liten ville jag förstå hur saker och ting hänger ihop och hur de fungerar, berättar han. På högstadiet fanns en gudabenådad lärare som väckte hans intresse för kemi. Under gymnasietiden som teknist kom han i kontakt med läkemedelsföretaget Ferrings när han skrev sin uppsats. Det gjorde honom ytterligare intresserad av naturvetenskap och gjorde att han valde att söka sig till civilingenjörsutbildningen.

– Jag tillbringade minst en dag i veckan på Ferrings under det halvår jag höll på med min uppsats. Det var en helt ny och fascinerande miljö för mig, berättar han. Här mötte han forskare och produktionsfolk som kom att betyda mycket för hans framtida inriktning av studierna. När Lucianos familj återvände till Chile efter 16 år i Sverige följde han motvilligt med. I Chile påbörjade han civilingenjörsstudier men trivdes inte alls.

– Jag ville tillbaka till Sverige där jag var växt upp och sökte till tekniska högskolan i Lund från Chile och kom in, berättar han. Luciano återvände ensam till Sverige och studier i Lund. Här blev Ferrings en av de fasta punkterna i tillvaron för honom. Här arbetade han jullov, påsklov och sommarlov under tre år för att klara sin ekonomi.

– När jag jobbade där såg jag att kunskap kunde omvandlas till något gott för människor. Det är samma sak som driver mig som politiker, konstaterar Luciano Astudillo.

ANNA-LENA BENGTSSON

Marita Bergendahl – Marita vill effektivisera företagen med samarbete

Ett sommarjobb på Bergvik Kemi och mötet med två inspirerande människor fick Marita Bergendahl att våga satsa på sitt intresse för teknik och kemi. Men i dag ser hon människor, inte tekniken, som företagens största potential för framgång.

– Att få människor att samarbeta och jobba åt samma håll utan dolda agendor, det är den verkligt stora utmaningen för företagen i dag. Det är också nästa område där företag har stora effektivitetsvinster att hämta säger Marita Bergendahl.

Helhet, hållbarhet och humanitet är Maritas ledord i arbetet. Hon är övertygad om att genom att jobba med företagens organisation och människors relationer kan en ärlig och rak kommunikation förbättra företagens effektivitet och öka möjligheten för dem att nå sina mål.

Till våren är hon klar med sina studier hos Gestaltakademin och tar steget från verksamhetsutvecklare till organisationskonsult utifrån ett gestaltiskt förhållningssätt för att jobba med teamutveckling och förändringsledning. Hennes uppgift blir att fånga organisationer, grupper och individer där de befinner sig och göra dem medvetna om sitt eget beteende. Hon menar att kraften i en rak kommunikation kan ge hållbara förändringar i grupper så att de blir effektiva team.

– Mina studier vid KTH har givit mig ett strukturerat sätt att tänka och handla och mina kemikunskaper har varit en bra bas i alla jobb som jag haft, även när kemi inte har varit huvudsyftet i jobbet. Det har också varit till stor hjälp när jag valt att byta inriktning, konstaterar Marita Bergendahl.

Efter jobb på bland annat Bergvik Kemi, Nynäs Petroleum, DSU, AGA Gas och Mandator jobbar hon sedan fem år som fristående konsult med bland annat uppdrag åt Försvarsmakten. Ett av hennes senaste uppdrag var att gå in som förvaltningsledare för den extraordinära supporten när hela Försvarsmakten gick in i affärsystemet SAP. Det är ett system, som när det är klart, ska ha kontroll på allt från vilka som är vaccinerade och kan ingå i en utlandsstyrka till internhandel, försäljning, fakturor och lagerstatus på allt från kalsonger till reservdelsmateriel för JAS och stridsfordon 90.

– Min främsta uppgift i det uppdraget var att få medarbetarna att upptäcka problemen snabbt, förstå dem och få alla att samverka för att snabbt lösa dem, berättar hon.

En anledning till att hon valde att starta eget var att hon efter en kurs hos utbildningsinstitutet IFL upptäckte Gestaltakademin som väckte hennes intresse för att utbilda sig till organisationskonsult. Det som fick henne att slutligen bestämma sig för en ny inriktning i arbetet var en paddeltur i ett oroligt Kalmarsund då hon rent praktiskt insåg att rädsla utgör det största hindret för att komma framåt.

– Istället för att fegt paddla nära land vågade jag paddla ut mitt i Sundet och möta alla vågor. När jag kom i land bestämde jag mig för att starta eget och kombinera det med att vidareutbilda mig, berättar hon.

Sedan dess har hon jobbat som konsult åt bland annat Försvarsmakten och parallellt pluggat till organisationskonsult hos Gestaltakademin. Men redan den där första sommaren på Bergvik Kemi väcktes intresse hos henne för människor samspel.

– När jag jobbade i driften på företaget sa man att labbet och kontoret fick ju inte så mycket gjort medan labbet tyckte att driften och kontoret fungerade dåligt och kontoret tyckte att de övriga inte gjorde vad det skulle. I själva verket handlade det om en brist på samverkan och respekt för varandras arbete, kunskap och erfarenheter, säger hon. Och så menar hon att det ofta fungerar i företagen.

– Tänk vilka stordåd vi skulle kunna uträtta om alla jobbade åt samma håll, visade respekt för varandra och vågade ha en rak kommunikation. Jag ser det som “nästa generations” effektivisering av företagen efter all den verksamhetsutveckling som skett, säger Marita Bergendahl.

ANNA-LENA BENGTSSON

Martin Ragnar – Martin vill höja kemins status i samhället

För Martin Ragnar är kemikunskaper ett redskap som ger grundläggande förståelse för vad som sker i världen, oavsett om det handlar om matlagning eller miljöproblem. Det ger honom också en bra grund att stå på i det dagliga arbetet som utvecklingsdirektör i Haninge kommun där mycket av arbetet handlar om miljö- och energifrågor.

Det finns en röd tråd i Martin Ragnars val av studier och arbete och det är intresset för miljöfrågor. Det startade tidigt och kulminerade under gymnasietiden.

– Jag ville förstå naturen och hur människor påverkar den, vad giftiga ämnen gör med oss och med naturen, berättar han.

Det fick honom att lämna Gotland där han vuxit upp, för att gå det sista året på tekniskt gymnasium i Stockholm eftersom kemigrenen inte fanns på hans skola i Visby. Därefter blev det studier på KTH. Innan han kom till Haninge kommun och jobbet som utvecklingsdirektör arbetade han flera år på Kvaerner Pulning, ett norskt företag som servade pappersmassaindustrin globalt med maskiner och processkunskap. Där var han bland annat chef för FoU rörande processer för blekning och tvättning av pappersmassa. Samtidigt var han också adjungerad professor på 20 procent vid KTH.

Martin Ragnar är något av en renässansman med kunskaper inom många olika områden och ser i dagens specialistinriktade samhälle diversifiering som något positivt. Han gör inte heller skillnad mellan kunskaper inom naturvetenskap och humaniora utan ser likheter mellan sättet att ta till sig kemikunskaper och språk.

– För att förstå kemi måste man först lära sig mycket utantill, allt är ett kaos innan det inträder ett slags ordning och struktur som gör att man förstår vad det handlar om, säger han. På samma sätt menar han att det är med språk och naturligtvis är han som kemist språkintresserad och har studerat ryska och tagit akademiska poäng i georgiska och finskugrisk språkhistoria. Martin Ragnar menar att det är viktigt att flitigt använda ordet ”kemi” och berätta vad det står för i olika sammanhang.

– På det viset avdramatiseras ordet. Idag sätter många felaktigt likhetstecken mellan ’kemi’och’gift’, konstaterar han. Parallellt med sitt arbete driver han, för sitt eget höga nöjes skull, bokförlaget Gäddsax förlag som enligt hans egna ord ger ut smala böcker med ett fylligt innehåll. Hittills har det blivit tretton böcker om allt som intresserar honom; bland annat tåg, pappersmassa, silkesodling, gasverk, sockerraffinaderier på Gotland och delrepubliker i Ryssland. Just nu arbetar han med en bok om mejerinäringen på Gotland och en annan om svensk ostkultur i recept och formspråk. Den senare kommer ut under nästa år.

– Jag hoppas få med några gamla recept på ostar, det är ju också om kemi, säger han. Sedan 20-årsåldern är han dessutom redaktör för en tidskrift om tåg, ett sätt att resa som tilltalar hans miljöintresse. Från början var det lok och spårvidden på rälsen som fångade honom men i dag överväger järnvägens historiska betydelse för samhället och dess viktiga roll för att lösa samhällets klimat-, energi- och framkomlighetsproblem.

År 2008 gjorde Martin Ragnar helt om i sitt yrkesval när han sökte jobbet som utvecklingsdirektör i Haninge kommun. Han ville göra något nytt och på ett tydligare sätt vara med och bidra till samhällets utveckling. Samtidig stod Haninge kommun, Sveriges 25e största med 4 500 anställda, i startgroparna för att på allvar ta tag i den ekologiska dimensionen av den hållbara utvecklingen och då passade mina kemikunskaper väl in, konstaterar han. Att arbeta med hållbar utveckling i en kommun innefattar ju bland annat vattenfrågor, energi och klimatomställning och både internt och i arbetet gentemot näringslivet. Precis som i sitt tidigare jobb inom industrin handlar nu en stor del av arbetet om att strukturera fakta och lägga upp planer.

– Som forskare är jag tränad på att rapportera både skriftlig och muntligt. I en kommun går mycket av arbetet ut på att presentera olika fakta på ett begripligt sätt för både politiker och invånare, säger Martin Ragnar.

ANNA-LENA BENGTSSON

Anna Nilsson – Anna påverkar miljön genom finansvärlden

När Anna Nilssons gick på KTH kunde hon aldrig ana att hennes intresse för kemi och miljö skulle leda till ett jobb i finansbranschen. I dag är hon chef för Ansvarsfulla fonder hos Swedbank Robur.

Redan som liten var Anna Nilsson nyfiken på naturen och ville veta hur saker fungerade.

– För mig var det perfekt att vara barn på 70-talet när alla barnprogram på TV var inriktade på att berätta hur saker fungerade, hur posten sorterades, hur man gjorde tidningspapper eller fick följa hur ett ägg kläcktes, säger hon.

Men om det inte varit för Christer Engström, Annas kemilärare på gymnasiet hade det kunnat bli språkstudier på Universitetet istället för KTH och kemiteknik.

– Christer Engström var en fantastiskt bra pedagog som fick oss att lyssna och förstå hur viktig kemi är i vardagen och i industrin, berättar hon.

Anna Nilsson var en av de först miljöanalytikerna som anställdes i finansvärlden i slutet av 90-talet. Hon började på dåvarande Sparbanken som senare gick samman med Föreningsbanken och numera heter Swedbank. Idag jobbar hon på Swedbank Robur som är Swedbanks fondbolag. Hon förklarar att hon alltid känt att hennes sätt att påverka miljön sker bäst ute i industrin eller nära företagen och inte hos myndigheter eller i miljörörelsen.

–Jag har verkligen haft stor nytta av kemistudierna i mitt arbete, inte bara faktakunskaperna, utan också sättet att angripa ett problem och ta in stora informationsmängder, förklarar hon.

Redan från början var Annas arbete som miljöanalytiker inriktat på att ranka hur de noterade bolagen uppfyllde sina miljöåtaganden. Hamnade de på övre delen av listan betydde det att det var fritt fram för miljöfonderna att investera i företagen. De på nedre delen av listan valdes bort.

– I stället för att bara rata de bolag som producerar vapen och tobak, som under 80-talet när de första etikfonderna kom, började bankerna i mitten på 90-talet att välja de miljöbästa bolagen, berättar hon.

Från början var hon bankens enda miljöanalytiker. I dag är hon chef för Ansvarsfulla fonder som utgör en hel avdelning med fyra miljöanalytiker. Numera ingår det också i arbetsuppgifterna, att förutom att se till miljöaspekterna, också granska hur företagen sköter sig när det gäller mänskliga rättigheter, affärsetik, och arbetsrätt. Det som i dagligt tal kallas hållbar utveckling, det vill säga att samtidigt som vi förbättra vår levnadsstandard också ser till att kommande generationer får chansen att ha det lika bra.

– Vi är ett slags filter för de ansvarsfulla fonderna och tar fram de bästa bolagen i varje bransch. I bland väljer vi också att ha en förbättringsdialog med de företag som inte skött sig, för att få dem att ta sitt ansvar, berättar Anna Nilsson.

Hon tycker att de flesta företag i dag arbetar för att ta ansvar för en hållbar utveckling. Men utmaningarna för företagen ökar samtidigt.

– Det blir mer och mer komplext och förväntningarna på företagen är större i dag än tidigare. När vi exempelvis granskar bolag inom handel tittar vi också på hur arbetsvillkoren och arbetsmiljön ser ut för personalen ute hos leverantörerna. Det gäller inte längre att bara att minimera utsläpp och minska förbrukningen av vatten i sin egen produktion. Nu måste företagen tänka på miljöpåverkan över hela livscykeln. Många företag flyttar också sin produktion till länder där helt andra villkor gäller, något som ytterligare ökar utmaningarna när det gäller arbetet med en hållbar utveckling, förklarar hon.

För att göra sitt jobb skulle Anna Nilsson kunna sitta på sitt kontor och tala med branschföreningar, läsa miljöredovisningar och ha kontakt med företagsledningen. Men det gör hon inte.

– Jag tycker mycket om att vara ute i bolagen. Att få gå runt i produktionen och träffa dem som jobbar där, och sitta ned och prata ger en bra känsla för företaget och är också det som ger jobbet en guldkant, säger hon. Att vara miljöanalytiker har förändrat under de tretton år som Anna Nilsson har haft jobbet.

– Eftersom utmaningarna ökar för företagen ställs också vi inför betydligt fler frågor som vi ska ha en uppfattning om och fler kritiska frågor att ha förbättringsdialoger med bolagen om, konstaterar hon.

ANNA-LENA BENGTSSON