Restriktionerna under coronapandemin har gjort det svårt att genomföra laborationer på ett smittsäkert sätt. Det har satt fokus på laborationernas betydelse.

UNDER CORONAPANDEMIN har det experimentella arbetet vid våra lärosätens kemiutbildningar diskuterats flitigt. Hur gör vi för att laborera smittsäkert? Och hur viktiga är klassiska laborationer för lärandet? Kan de ersättas av digitala simuleringar?
Frågan intresserar både universitetslärare och forskare inom didaktik, som är läran om undervisning och lärande. Kemididaktiker beskriver ofta kemin med tre olika representationsnivåer. Vid laborationer arbetar vi på den makroskopiska nivån, där vi med våra ögon ser vad som händer vid kemiska reaktioner. Nästa nivå är den symboliska, där vi beskriver det som sker vid ett experiment med hjälp av symboler. Därutöver finns den submikroskopiska nivån, som med olika modeller visualiserar hur kemiska strukturer ser ut.

NÄR STUDENTER LABORERAR – på den makroskopiska nivån – är tanken att de ska koppla det de ser hända i provrör eller kolvar till kemiska reaktioner skrivna med kemiska beteckningar. Därutöver förväntas de med hjälp av modeller på en submikroskopisk nivå kunna räkna ut hur molekylerna ser ut i både två och tre dimensioner – och därmed även förutspå möjliga kemiska reaktioner. I laborationsrapporterna ska studenterna växla mellan dessa tre nivåer, något de inte alltid gör helt medvetet.

Laborationer ska synliggöra kemin – men frågan är hur vi ska arbeta med laborationer i kemiutbildningarna för att verkligen öka lärandet. För även om erfarna kemister växlar mellan kemins olika representationsnivåer utan att ens reflektera över det, är det inte självklart för en nybörjare.

I EN KEMIDIDAKTISK ARTIKEL från 2021 problematiserar forskarna Liz Keiner och Nicole Graulich just detta. De lyfter fram vikten av nya undervisningsstrategier som möter studenternas behov av stöttning för att de ska kunna se kemin med hjälp av de tre representationsnivåerna. Forskarna har undersökt hur lärares stöttning kan bidra till att synliggöra specifikt den submikroskopiska nivån. Det skapar ett mer meningsfullt laborerande som inte enbart handlar om att genomföra experimenten praktiskt, även om detta förstås också är viktigt. Studien visar – precis som mycket annan kemididaktisk forskning – vikten av att låta studenterna resonera kring kemiska företeelser – både med varandra och med lärare. Det räcker inte med att memorera och lära sig kemi utantill, utan kemin måste diskuteras och problematiseras, om den verkligen ska förstås. Detta görs oftast bäst i diskussioner mellan experter (lärare) och noviser (studenter), där experten kan stötta novisen i sitt lärande.

Här tog det tyvärr slut… Hela den här artikeln kan läsas i Kemisk Tidskrift nr 4 2021. Kemisk Tidskrift skickas ut till medlemmar i Svenska Kemisamfundet. Kemisk Tidskrift – Svenska Kemisamfundet

Läs mer om medlemskapet här: Medlemskap – Svenska Kemisamfundet

Text: Karolina Broman