Även i en fossilfri framtid behövs kol som byggsten i många produkter. För att säkra tillgången behöver kolatomerna återvinnas. I Stenungsund och Örnsköldsvik planeras de första storskaliga svenska anläggningarna där koldioxid fångas in och används.
Vid Perstorps oxo-fabrik i Stenungsund fångas koldioxid in som en del i processen. I dag har företaget ingen användning för den insamlade koldioxiden, så den släpps ut i atmosfären. Men från och med 2025 ska gasen inte längre försvinna genom skorstenen. I stället ska koldioxiden användas som råvara för att tillverka metanol.
Användningen av koldioxid är en central del i Project Air, det svenska kemiföretagets hittills största satsning på att minska sitt koldioxidavtryck, som Kemisk Tidskrift har skrivit om tidigare. Nu börjar planerna ta form. I stället för att köpa in fossil metanol som i dag, ska Perstorp tillverka sin egen, mer miljövänliga, av infångad koldioxid, grön vätgas och biogas.
– Det blir som ett kretslopp, som i naturen, säger projektledaren Håkan Kihlberg.
Att fånga in och använda koldioxid brukar kallas CCU, carbon capture and utilization, till skillnad från CCS, carbon capture and storage, där koldioxiden slutlagras permanent.
Intresset för både CCS och CCU har ökat hos såväl företag som länders regeringar på senare tid för att uppnå klimatmålen. Norge driver till exempel mångmiljardprojektet Longship för storskalig lagring av koldioxid under havsbotten.
Infångning och användning av kol innebär ingen minskning av den totala mängden i omlopp. Klimateffekten beror på hur länge kolet är bundet i den nya produkten, var kolatomerna hämtas och vad de ersätter. Tekniken är ännu i sin linda. Men för Perstorp och många andra kemiföretag är den nödvändig på längre sikt, enligt Håkan Kihlberg.
– Vi använder kol som byggsten i våra produkter och kommer att behöva kol även i en fossilfri framtid. Kolet behöver därför recirkulera.
Målet i Project Air är byta ut de 200 000 ton fossil metanol som används som råvara i fabrikerna i Perstorp och tyska Bruchhausen varje år. Där tillverkas kemikalier som ingår i till exempel färg, plast, rengöringsmedel och andra produkter som vi använder i vardagen.
– Om vi kan tillhandahålla förnybara råvaror får det stor genomslagskraft eftersom vi befinner oss tidigt i värdekedjan, och vi märker nu hur våra kunder och våra kunders kunder söker hållbara byggstenar, säger Håkan Kihlberg.
Förutom infångad koldioxid ska även andra restströmmar innehållande kolväten, som i dag går till förbränning, utnyttjas i metanoltillverkningen. Som komplement ska även biogas användas som kolkälla. Och det handlar om stora mängder, totalt 1,3 terawattimmar.
– Det motsvarar ungefär hälften av den totala produktionen i Sverige, och att få tag i tillräckligt med biogas till ett konkurrenskraftigt pris är en av utmaningarna i projektet, säger Håkan Kihlberg.
Biogasen och restströmmarna från Stenungsundsfabriken kommer först att förgasas. Den bildade syntesgasen blandas sedan med infångad koldioxid och vätgas och syntetiseras till metanol.
För att bli ”grön” tillverkas vätgasen genom elektrolys av vatten med hjälp av förnybar el. Elektrolysanläggningen på 25 megawatt ska byggas och ägas av energiföretagen Uniper och Fortum som också ingår i projektet. En finess är att vattnet till elektrolysörerna kommer att bestå av renat processvatten.
…
Här tog det tyvärr slut… Hela den här artikeln kan läsas i Kemisk Tidskrift nr 3 2021. Kemisk Tidskrift skickas ut till medlemmar i Svenska Kemisamfundet. Kemisk Tidskrift – Svenska Kemisamfundet
Läs mer om medlemskapet här: Medlemskap – Svenska Kemisamfundet
Text: Marie Alpman