skip to Main Content

Krönika: Det ljusskygga kemiintresset frodas på nätet

daniel brandell
Daniel Brandell
Daniel Brandell.
Foto: David Naylor / Uppsala universitet

På den ökända webbplatsen Flashback finns ett livligt diskussionsforum där kemiintresserade amatörer utbyter information. Daniel Brandell, professor vid Uppsala universitet, hoppas att ingen av dessa är hans granne.

Jag är nog inte ensam bland Kemisk Tidskrifts läsare och skribenter om att ha erfarenheten att det någon gång har varit svårt att entusiasmera för kemiämnet. Som skolämne brukar kemi ofta ligga i botten i attitydundersökningar vad gäller både elevers och föräldrars inställning till om ämnet är engagerande eller viktigt. Ibland kan det infinna sig en känsla av att kemin främst är för de redan frälsta – de yrkesverksamma och professionella – och endast undantagsvis lyckas bryta igenom till en större intresserad publik.

Därför blev jag överraskad när jag fick det påtalat för mig att den ökända webbsajten Flashback – normalt ett sammelsurium av kändisskvaller, konspirationsteorier och ljusskygga politiska åsikter – huserar ett mycket livligt forum om just ”Kemi och pyroteknik”, som samlat över 160 000 inlägg i mer än 8 000 trådar. Rent kvantitativt är detta sannerligen avundsvärt: 160 000 inlägg! Intresset för kemi verkar därmed mycket mer levande än vad man ibland kan föreställa sig när man harvar på med universitetets ”tredje uppgift” inför en lagom likgiltig publik ute på stan.

Kemiforumet på Flashback är både fascinerande och hårresande på samma gång. Här frodas en subversiv underström av kemiämnet, med historiska kopplingar till alkemins dagar. Kemiskt intresserade amatörer utbyter information om var man får tag på svåråtkomliga kemikalier och utrustning, delar med sig av laborativa erfarenheter, och anekdoter om oväntade explosioner och nedbrunna kök.

Inte sällan får de någorlunda feedback på vad som faktiskt hänt i reaktionerna med ämnen de plockat ur brandvarnare eller hittat i kemikalieförråd hos bortgångna släktingar. Man får också mycket information om lukt, smak och övriga sensationer hos olika substanser, som vore det gångna seklers labbjournaler.

Jag hoppas innerligt att det inte är mina grannar som står för detta vansinniga hemmaexperimenterande med svavel, cyanider och syra, för konsekvenserna är ofta – som väntat – dramatiska. De här Flashback­individerna och deras aktiviteter utgör en egendomlig spegelbild till den professionella, vetenskapligt grundade kemin som vi är bekanta med: kanske vår häpnadsväckande och kusliga bakgård.

Det finns en uppenbar paradox i att den alkemiska diskursen lyckas överleva in i våra dagar. I dag finns det ju fast förankrad och professionaliserad kemisk vetenskap, med stora kunskaper om kemins förtjänster och risker. Varför fortsätta med trial and error, när det tydligt existerar ett välgrundat, etablerat och förhållandevis säkert sätt att hantera kemikalier och övervaka reaktioner?

Jag vet inte, men det är långt ifrån ovanligt att andra akademiska discipliner också har en sida av glad amatörism, där den mänskliga kreativiteten får utlopp utanför det mer stelbenta ramverk som den vetenskapliga metoden utgör. Det finns dock en avgörande skillnad mellan en amatörhistoriker och en amatörkemist: den senare kan utgöra en omedelbar fara för sig själv och sin omgivning.

Bilden av alkemisten är också en variant på ”den galne vetenskapsmannen”. Med kemins inlemmande i akademin och allmänna professionalisering uppfyller dock de flesta kemister i dag denna stereotyp mycket dåligt. Men galenskapen i kemin finns tydligen kvar, fast inte inom vetenskapligheten. Och medan den legitima kemin brutit många könsbarriärer, så är galenskapen inom denna disciplin fortfarande inte sällan en man.

Kemiforum på Flashback framstår, anonymiteten till trots, som gravt könskodat. Detta handlar kanske också mycket om att det är just Flashback, som även i övrigt behärskas av individer av manligt kön. Därmed är det extra tråkigt att just detta näste för dårfinkar skall få husera ett vitalt diskussionsforum om kemi, vilket knappast skapar en god grund för att kanalisera entusiasmen till något vettigt och bredda intresset. I stället lämnar ett besök en ofta med en känsla av ”snälla, sluta”. Innan det händer något.

Text: Daniel Brandell, professor i materialkemi vid Uppsala universitet och medlem i redaktionsrådet för Kemisk Tidskrift.

Texten är tagen från Kemisk Tidskrift nr 4 från år 2020.