Föreläsare: Kemist Jonas Malmborg,
Nationellt forensiskt centrum (NFC) i Linköping
Datum och tid: 11 november, kl. 19.00 – 20.30
Var: Svante Arrhenius väg 16B, Magnélisalen (KÖL)
Anmälan: Till Lars Eriksson, lars.eriksson@mmk.su.se

De svårt brända kvarlevorna av en 50-årig man hittades i skogen. Redan i ett tidigt skede riktades misstankar mot hans partner. Emellertid förblev hon tyst under den årslånga utredningen. Omständigheterna kring fallet, brottsplatserna och de material som undersöktes kommer att presenteras. I avsaknad av ögonvittnen användes analytisk forensisk kemi för att stödja eller motsäga åklagarens påstådda händelseförlopp. NFC:s kemister fick initialt i uppdrag att jämföra de kemiska fingeravtrycken av oljefläckar som hittades i samband med brottet. Oljeundersökningen avslöjade då även en annan uppsättning fettfläckar, av okänt ursprung. Åklagaren bad laboratoriet att även analysera och bedöma dessa spår. När man matchar spår, oavsett om det är oljefläckar eller något annat, bedömer forensikern hur nära matchningen är. Men hen har även krav på sig att bedöma hur unikt (eller sällsynt) det erhållna provet är. Tillsammans bildar närheten och uniciteten beviskraften.

En utmaning inom forensiken är att förmedla resultat och beviskraft på ett begripligt sätt. Det är meningslöst att be rätten titta på kromatogram eller spektran. Föredraget kommer att beröra hur kemiska data omvandlas till beviskraft och hur den förmedlas, med fallet med de brända kvarlevorna som exempel. Den slutliga domen i fallet kommer också att ges.