Kemisamfundets Nomenklaturutskott intresserar sig för språkbruket inom kemin. Utskottet har exempelvis belyst klurigheter som uppkommer i gränslandet mellan olika discipliner i tidigare artiklar, till exempel kring termen “fiber” (Kemisk Tidskrift 1-2/2011), men det finns så klart fler utmaningar än så. Nu har en helt ny bok ägnad enbart åt detta publicerats.

I boken The Names of Science redogör författaren Helge Kragh för kemins, såväl som andra naturvetenskapliga discipliners, språkutveckling och problematiserar språktillämpningen i olika kontexter. Tidigt i boken försöker han att åtskilja disciplinerna kemi och fysik, men det framgår att denna distinktion är svår att fastställa. Argumenten för att upprätthålla distinktionen visar sig bli allt tunnare i vår samtid eftersom den interdisciplinära läran anses föra båda fälten framåt. Samtidigt orsakar den interdisciplinära kommunikationen hinder på grund av hur de enskilda disciplinerna tolkar innebörden av de ord som används inom båda fälten.

I boken belyses svårigheter med kommunikation när fackspråk kopplat till de olika disciplinerna används – och detta gäller också mellan andra naturvetenskapliga ämnesområden. Ett sådant exempel är hur kemin använder sig av termen ‘radikal’ som innebär ”(…) an atom, molecule, or ion with one or more unpaired valence electrons” (Kragh, 2024, s.210), medan ordet i politiska sammanhang används för att betona att en markant förändring har skett. Att studera radikalisering inom kemin har alltså en fullständigt annan innebörd än att studera radikalisering inom samhällsvetenskap. Konnotationen, ordets subjektiva innebörd, inom olika ämnesområden kan leda till förvirring när samarbete sker mellan disciplinerna. Därtill bör även nämnas att ordens betydelse inom disciplinen ändras ”radikalt” (läst utifrån politisk tolkning av ordet), vilket belyses i boken.

Det är dock inte endast den interdisciplinära kommunikationen som drabbas av ämnesområdenas olika definition av ord, utan även den vardagliga språktillämpningen samt tolkningen av samma ord, som i sig kan variera, tycks orsaka förvirring.

Ett intressant exempel från kemin är ”organisk kemi” – läran om kolväten. Dessvärre används ordet organisk som en synonym till ekologiskt i engelskspråkiga länder, vilket bokens författare anser skapa en språklig barriär mellan sakkunniga och utomstående.

Problematiseringen av språktillämpning i olika sammanhang kan ge intrycket att man inte bör tillåtas använda sig av disciplinens fackspråk utan att iaktta största försiktighet, men detta stämmer inte. I boken lyfts ett citat från Albert Einstein fram för att understryka detta argument, nämligen att ” (…) the same language means the same mentality” (Kragh, 2024, s.219). Detta kan tolkas som att det är begränsande att sträva efter att olika discipliner ska ha samma konnotation berörande respektive ämnes terminologi. Det borde finnas utrymme för tolkning, vilket både främjar nytänkande såväl inom som utanför disciplinen. Dock kan kommunikationen mellan disciplinerna gynnas av att ämnesspecifika ord används korrekt i den kontext som det berör. Dessvärre innebär detta dock att diskussionen kring vem som har monopol över ordets faktiska betydelse kvarstår.

För Svenska Kemisamfundets Nomenklaturutskott 

Rebeca Panican