Barbara Nozière, professor vid Enheten för tillämpad fysikalisk kemi på KTH, är projektledare för årets Nobelsymposium i kemi From Molecules to Climate: A Fundamental Understanding of Chemistry in Earth’s Atmosphere, som äger rum 29 juni-2 juli på Hotel Skepparholmen i Stockholms skärgård.
Varför ansökte du från Kungl. Vetenskapsakademien, KVA, om att få anordna det här symposiet?
– Jag ville organisera detta symposium för att atmosfärskemi är en banbrytande vetenskaplig disciplin med enorm påverkan på samhället, men den har inte fått ordentligt erkännande under flera decennier. Det senaste Nobelpriset i vår disciplin var 1995, alltså för över 30 år sedan. Värre är att under de senaste decennierna har atmosfärskemi försvunnit från de internationella och nationella forskningsprogrammen, särskilt i Europa, och det kändes som att det var dags att få ett förnyat erkännande.
Finns det många förhållningsregler om hur ett Nobelsymposium ska se ut?
– Det finns många regler, men mest om antalet deltagare och deras profiler, inte så mycket om det praktiska formatet. Symposierna förväntas vara i 3 till 5 dagar, men utöver detta har arrangörerna stor flexibilitet att ordna detaljerna.
Hur många deltagare räknar ni med ungefär och vad har de för profil?
– Antalet och deltagarprofilen är mer definierade i reglerna: vi bör ha cirka 50 deltagare (alla inbjudna) som är framstående personer inom området. Det är för att huvudsyftet med Nobelsymposier är att hålla Nobelkommittéerna informerade om den senaste utvecklingen inom olika forskningsområden och kanske identifiera framtida Nobelpristagare. Antalet och deltagarprofilen valdes för att göra detta så effektivt som möjligt. I vårt fall har vi 55 deltagare, mestadels från USA (12), Sverige (10), Storbritannien (6), Danmark (4) och Tyskland (4). Inom vårt område kommer alla från den akademiska världen eftersom vi inte har mycket interaktion med privata företag. Men det finns inga regler om detta, så för ett symposium inom ett annat område kan de mycket väl komma från industrin.
Atmosfärskemi är en banbrytande vetenskaplig disciplin med enorm påverkan på samhället, men den har inte fått ordentligt erkännande under flera decennier.
Hur valde ni temat atmosfärkemi?
– Jag valde inte. Principen för Nobelsymposier är att föreslå ett symposium inom sitt eget expertområde.
Vilken är den mest spännande/aktuella frågan inom atmosfärkemin nu?
– Det finns många spännande frågor. Tidigare atmosfärisk kemi har löst planetära utmaningar, såsom surt regn samt ozonhålet, vilket tilldelades Nobelpriset i kemi 1995. Förenklat skulle jag säga att de mesta aktuella frågorna tar upp två av de största utmaningarna som mänskligheten står inför idag: luftföroreningar, som är en ledande orsak till för tidig dödlighet världen över, och klimatförändringar, som kommer att vara en utmaning i decennier framöver. Luftföroreningar är ett resultat av komplexa reaktioner som drivs av fria radikaler, som antingen kan stanna kvar i gasfas eller bilda aerosoler, och som vi fortfarande inte helt förstår. Global uppvärmning och nedkylning drivs av växthusgaser men också av aerosoler och moln. Men deras bidrag till klimatbudgeten (uppvärmning eller nedkylning) innebär för närvarande en stor osäkerhetsfaktor eftersom de fysikalisk-kemiska processer som bygger upp aerosoler och molndroppar fortfarande är dåligt förstådda.
Vad ser du mest fram emot med symposiet?
– Med detta symposium ser jag och mina kollegor fram emot att ha konstruktiva diskussioner om var vi står som disciplin, vad vi har åstadkommit hittills och vilka nuvarande och framtida utmaningar vi står inför. De viktigaste slutsatserna från detta symposium kommer att publiceras som en perspektivartikel i tidskriften Nature (vi blev inbjudna av en seniorredaktör på Nature) och i en liten bok riktad till icke-specialister. Men vi ser också fram emot att identifiera de viktigaste upptäckterna som potentiellt kan leda till ett Nobelpris. Detta skulle naturligtvis vara ett stort erkännande för vårt område.
Läs mer om Barbara Nozière och hennes forskargrupp vid KTH här: Barbara Noziere Research Website