I augusti tog Maria Sunnerhagen plats som ordförande, så kallad president, i European Biophysical Societies’ Association, EBSA. Här berättar hon mer om organisationen, hennes roll där samt om hur hon fick den.
I samband med godkännandet av en ansökan om att anordna EBSA:s årliga kongress i Sverige år 2023 fick Maria Sunnerhagen, professor i strukturbiologi vid Linköpings universitet, veta att hon dessutom skulle bli vice president i organisationen, i enlighet med EBSA:s bestämmelser.
Det var år 2021 och efter att kongressen hade genomförts med buller och brak i Stockholm år 2023 övergick Maria från rollen som vice president till president. Den titeln ska hon ha i två år varefter hon istället blir president emeritus i ytterligare två år, då nästa person tar över ordförandeklubban.
Läs mer om det lyckade EBSA2023-mötet här: EBSA 2023 was a great success – Svenska Kemisamfundet
Att Maria skulle leda EBSA var ingenting som hon hade planerat från början.
– Jag visste inte om de här bestämmelserna när vi skickade in ansökan om att få anordna EBSA2023 men när vi fick godkänt fick jag ett mejl från dåvarande president som förklarade upplägget.
Försöken att hitta någon annan som kunde ta över presidentrollen misslyckades.
– Alla uppmuntrade mig att prova på rollen själv och när EBSA2023 var avklarat och jag hade fått mer insyn i organisationen och sett hur mycket engagemang och kraft det finns där så kändes det naturligt att själv bidra till verksamheten. Nu tycker jag att det är väldigt roligt! berättar Maria Sunnerhagen.
Hon tillägger att Sverige har mycket att bidra med inom den europeiska biofysiksfären.
– Under EBSA2023 i Stockholm – som var det första EBSA-mötet i Skandinavien – utökades kopplingen mellan europeisk biofysik och proteinvetenskap, berättar hon. Den europeiska infrastruktur som nu etableras i Sverige, bland annat i Lund (ESS, MAX IV) ger också mycket viktiga redskap för forskningen inom biofysik.
EBSA är en ideell organisation med 31 medlemssamfund, däribland Svenska föreningen för biokemi, biofysik och molekylärbiologi, SFBBM, som är en sektion inom Svenska Kemisamfundet. Organisationens mål är att främja biofysik och arbeta för internationell samverkan inom ämnet. Det sker bland annat genom organisationens stora kongress, som anordnas vartannat år. Förra året gick mötet som sagt av stapeln i Stockholm och nästa år står medlemsorganisationen i Rom värd, följt av Berlin år 2027.
Förutom kongressen har EBSA också tidskriften European Biophysics Journal, som förser organisationen med finansiering genom royalties. EBSA delar också ut anslag till olika biofysikaktiviteter, såsom kurser, forskningsvistelser och möten, och stödjer unga forskare genom rese- och forskningsstipendier.
Arbetet med internationell samverkan har hög prioritet hos EBSA.
EBSA har bland annat en nära relation med International Union for Pure and Applied Biophysics, IUPAB, som anordnar en stor konferens i Kyoto 24-28 juni. Maria berättar att SFBBM har bidragit till en starkare koppling mellan EBSA och nordamerikanska The Protein Society, TPS. I sommar kommer representanter från EBSA att åka till Kanada för att träffa TPS och diskutera hur organisationerna kan fördjupa sin samverkan.
– Vi vill skapa mötesplatser och möjliggöra kontakter. Att man som doktorand inte fastnar i universitetets nätverk utan ges möjlighet att skapa egna kontakter är en viktig uppgift för oss att stödja.
– Vi har dessutom 31 medlemsföreningar – biofysiksamfund i olika länder – där vissa är gamla och anrika som den brittiska medan andra är helt nya, som den rumänska som precis håller på att bildas, eller den internationella organisationen ARBRE som fokuserar på infrastruktur (https://www.arbre-biophysics.eu/)
EBSA:s styrelse består av ett tiotal personer. Den enda som är anställd på organisationen är redaktören för tidskriften, resten jobbar ideellt. Styrelsen träffas fysiskt två gånger om året.
– Det viktiga i min roll är att prioritera vad vi ska göra med de medel som vi har tillgång till, berättar Maria Sunnerhagen. Jag själv tycker att det är mycket viktigt med internationella forskningsutbyten och att visa att Europa har bra forskning – man behöver inte åka till exempelvis Nordamerika för sin postdok. Det är viktigt även ur miljösynpunkt – hur vi kan samverka på ett mer effektivt sätt rent geografiskt för att inte belasta miljön så mycket.
Mångfald – diversity – är ett annat ämne som ligger Maria Sunnerhagen varmt om hjärtat.
– Det är en fråga som jag kommer att driva hårt när det gäller allt från ålder och kön till geografi, eftersom det gynnar mångfald även hur vi tänker inom forskningen och därmed leder till nya upptäckter. Vi vill ha en mångfald som syns, hörs och känns! På våra aktiviteter ska man känna att det finns engagemang mellan olika åldrar och erfarenheter.
Text: Erika Lindbom Sierakowiak, kommunikatör Svenska Kemisamfundet